För ett par dar sen var det ett par som inte ville suga. Jag tänkte att Juni kanske nyss varit där, och att de var mätta. Men de verkade väldigt slöa. Kollade på natten. Likadant. Då var det knappt jag somnade om. Jag hade kanske slappnat av för mycket med tillsynen , och tänkte de lyckades hitta rätt själva, men Juni var inte heller dit så ofta som tikar brukar, tycker jag.
På morgonen gav jag de två slöaste lite honungsvatten med druvsocker i, och till min lättnad kunde de suga sen, när jag la ner Juni dit. Från och med nu måste jag ha stenkoll på deras ätande. Har även börjat försöka pula i dom en liten bit köttfärs då och då, med olika framgång. Har satt ett litet garnband i olika färg om halsen för att bättre se skillnad på dom uppifrån, och den lilla gröna tar faktiskt själv från handen, medan enda hanen, som väger mest, energiskt motsätter sig köttfärsen. Han har försett sig mest av  mammas mjölk, ser jag på vikten.
Det ska bli så skönt när de kan äta själva från ett fat. Det dröjer väl minst en vecka än, antar jag Här gick Juni ner och halvsatt hos dom, och då var det givetvis ett par som inte nådde fram för alla tassar, så jag var dit en vända och la ner henne ordentligt, och såg till så var och en fick äta sig mätt.
I morse var det -10 grader, sÃ¥ för tillfället är det riktig vinter. Jag tände en brasa i kökskaminen, och det blev snabbt mycket mysigare. Men jag är tvungen att ha oljepannan pÃ¥ ganska hög värme, sÃ¥ inte valparna fryser. Men dom ligger ännu i sovrummet, där jag har tvÃ¥ element. Oljeräkningarna har blivit grymt saftiga, men vad gör man…