Enyas öppningsarbete och värkarbete tog längre tid än det oftast brukar. Isen i magen smälte helt bort. Jag vågade inte chansa. Hade någon sagt, att jag samma kväll och natt skulle köra två vändor till Karlstads Djursjukhus, c:a 9 mil dit, hade jag inte trott att jag skulle ha orkat. Men man orkar mer än man tror när man måste. Och jag vågade inte chansa efter alla motgångar under året.
Första gången konstaterades att hon inte var riktigt öppen, trots att tempen varit under 37 i mer än ett dygn, och hon hade flämtat och skakat så hon nästan studsade. En röntgen visade 5 valpar, och ingen låg fel. Så jag vände hem igen. Halv 10 började hon krysta, men när inget hade hänt trots ganska rejäla värkar efter två timmar,och hon sen bara fick sporadiska värkar, och svagare, fick jag komma tillbaka, beredd på snitt. Vi var där runt en timma efter midnatt.
Vi fick sätta oss i ett rum och vänta,. Jag var rejält trött, och lutade huvudet mot väggen och nästan somnade. Men när jag tittade ner fick jag se att hon krystade rejält, och, helt underbart, den första valpen var på gång. Bilturens förtjänst, kanske. Inte konstigt , om tröttheten försvann i ett nafs. Jag hjälpte till att tänja ut en rejäl hane, och sen ut i korridoren och bad om en peang. Som tur var hade jourveterinären Maria Andersson och hennes hjälpreda mycket att göra, så jag fick stanna och ta emot valparna. Och ropa på hjälp om det behövdes. Jag hade aldrig vågat åka därifrån förrän det var klart, för den delen. De två första hanarna som kom, var rejält stora och tog god tid på sig, men resten såg normalstora ut. Det blev tre pojkar och två flickor, alla sobel i olika nyanser.
De hann lära sig suga, och torka, och jag blev bjuden på en stor mugg te och jättegoda kakor, innan jag böt underlägg i korgen och gjorde klart för hemfärd, halv 4 på morgonen. Tack vare teet , och upprymd och lycklig över att ha sluppit snitt, kändes hemfärden lättare än ditfärden. Tack Maria och Marie för vänligt bemötande, och hjälp när jag så behövde.
Valpar och mor mår bra så långt, och efter en lång natts sömn känner jag nu ren och skär lycka.