Långväga kärt besök

I lördag bilade min goda vän Kristine, kennel Kri Kris, Danmark, upp hit hela vägen för besök.

Inte bara jag, utan alla tibbarna uppskattade besöket. Här på en torptrappa under en förmiddagspromenad i går. Nalle och Ava vet inte till sig av förtjusning, och överöser Kristine med ömhetsbetygelser.

Promenaden sträckte sig vidare i skogen upp på ett berg, i väldigt oländig terräng.

På eftermiddagen tog vi en promenad med resten av gänget. Här vid Hättälvens utlopp i Östersjön.

Vi tog en skön paus på en badbrygga vid klipporna.

Gina passar på att inta en bekväm viloplats.

Ett idylliskt ställe.

En trött Mimi i famnen pÃ¥ Kristine. Just nu är de nÃ¥gonstans pÃ¥ hemväg till Danmark, där Mimi ska bo i delägo med Kristine. Det blev sÃ¥ tomt och ledsamt när de Ã¥kte. ”Partir, c´est mourir un peu.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.