När jag fick det stora kuvertet från SKK i tisdags, trodde jag det var Nalles championbevis. Jag måste tillstå, att det blev något av en chockartad upplevelse när jag började läsa, och fattade, vad det var fråga om. Jag hade inte tänkt gå ut med det på ett bra tag, utan ha det för mig själv och riktigt smälta innebörden av det först. Men det blev ju officiellt dagen efter, så då kan jag lika gärna skriva det här också. Det går inte att beskriva alla känslor som brevet medförde. Mycket omtumlande. När jag nu sansat mig efter ett par dar, känner jag en innerlig glädje att få plaketten efter dessa 43 år med min älskade ras. Mitt liv och min livlina.