Eftersom SMHI visat blixtar kors och tvärs i Sverige pÃ¥ kartan, vÃ¥gar jag inte ha dator eller telefon i, utan drar ur alla sladdar, och sätter in bilder sen. Himlen ser minst ut sagt Ã¥skig ut. När ska denna väderlekstyp bytas ut…Och knott sÃ¥ bÃ¥de tibbar och jag blir sönderbitna. SÃ¥ trist! —NÃ¥gon timma senare. Prövar, men är ängslig.
I lördags kom husse Patrik och hämtade hem Hulda. Några valpar blev det tyvärr inte. Synd, men så kan det gå. Hon är så lugn, så man märkte henne knappast. Behaglig.
I går kom Benjamin och Tove, som tidigare varit här och bekantat sig med Maja. Här somnar hon nästan i Toves knä.
Farvälbild av Maja. Känner, att hon kommer att få det jättebra. Skön känsla när man lämnar en liten älskad valp. Tomt blev det, och ovanligt lugnt. För lugnt, kanske.
Redan på hemvägen kom det foton av henne. Här vilar hon i mattes knä. Docksöt, tycker förstås gammelmatte. Det kvillrar till i hjärttrakten.
Ett till från hemvägen. Så söta båda.
Hemma i stockholmstrakten. Har tydligen fina naturområden i närheten. Så bra.
På husses arm. Maja har rasens tå- och öronfransar. Sötare kan man nog inte vara.
TvÃ¥ färre, men jag räknar och räknar dom när de varit ute. Känns som inte alla kommit in. Inte lätt att skiljas. ”Partir c’est mourir un peu”.