Jag återvände dagen därpå, men då endast med Nalle och en såg. Jag hade sett denna förvridna granstam, som jag ville ha. Vet inte till vad än. Ska barka av den får jag se.
Här lämnar vi grusvägen och följer kanalen till Dammen.
Frostnupet gräs och mossig sten. Jag benämner mig som en ”stenoman”. Älskar stenar i alla storlekar.
År 1977 var det rekordmycket snö. C:a 1 meter på vårt tak. Den våren bröt sig Dammen igenom här, och det blev en ny liten älvfåra, som anslöt sig till den befintliga älven. Hela kanalvägen var översvämmad, stod som en lång svallvåg som banade sig ner på andra sidan i skogen. Halva grusvägen hade försvunnit i en djup vattenfåra.
Den nya biälven som banar sig fram genom skogen.
Kanalen åt andra hållet. Här har funnits en stig längs med, men den är igenväxt. Synd. Länge sen jag gick där. Kanske borde ta med Nalle nån dag och utforska hur det ser ut nu för tiden. Kalhygget kom till förra året.