Sommaren kom i augusti. Ljuvliga dagar. Vissa utan ett enda moln.
Sista biten ner till forsen i skogspartiet är knölig, oländig och stenig. Jag tänkte, att den måste jag jämna till så det blir lättare att gå den dag jag rör mig sämre. Här gräver jag bort grästorvor, som jag kör ner i skottkärran, lägger dem runt stenar och rötter, och jämnar till. Sen lär jag gräva bort en massa sten och rötter här. Jag får knappast ner spaden, så tätt ligger stenarna. Små, större, bumlingar.
Här går Tian ner mot forsen där stigen blivit färdig. Så skönt att koppla av efter grovarbete med sol och bad.
Närbild pÃ¥ färdig stig. Jag häller pÃ¥ sand ovanpÃ¥, sÃ¥ det inte blir lerigt och kletigt den dag det regnar. Sen kommer det ju att växa gräs här, som vi trampar ner när vi gÃ¥r. Jag kanske fÃ¥r bredda stigen ett annat Ã¥r, lagom Ã¥t en rollator 🙂
Stigen upp mot gården. Längre än så har vi inte till vårt lilla paradis.
Min dotter på stenen där vi solar oss. Här nedanför forsen kan man försöka simma hur länge som helst, men strömmen är stark, så man förs neröver.
Här har min dotter krupit upp och sitter i en liten grop. FÃ¥r ta spjärn för att inte följa med ner. Äkta bubbelbad med massage 🙂 Själv simmar jag bara ut och in ett par vändor, för vattnet är bara 20 grader nu. Kyls ner under nätterna när temperaturen sjunker starkt.
När jag var yngre och rörligare kröp jag fram på den hala klippan och satte mig bakom stenen som sticker upp. Det vågar jag inte längre. Synd, för det var en härlig känsla att luta sig bakåt och omslutas av det forsande vattnet, och se hur solen glittrade i bubblorna nedanför. En damm är riven längre upp, så strömmen är starkare nu också.
Dagar utan moln är bäst. Jag fryser lite om armarna när solen går i moln. Jag simmar ut på rygg och njuter av att skåda grönskan mot den blå himlen. Livskvalitet.