Jag hade inte väntat valpning förrän på onsdagen, eller senare, eftersom det inte fanns så många, men gårdagen bjöd på den överraskningen, att det var dags. Så dagen gick i väntans tider. Trodde det skulle bli nattvalpning, men 19.15 började hon krysta så smått. Däremellan vilade hon, och då och då kom det en serie krystvärkar. Dock inte så starka. Så jag drog ut en ovillig Gina i koppel för att få i gång det bättre. Det tog tid med den första, och huvet satt länge ute, men i blåsan, lyckligtvis, innan hon äntligen fick ut den, runt 21.00. Nästa kom nästan bara 5 minuter efteråt, något mindre, utan större besvär. Sen tyckte jag det kändes som en till, så jag väntade till halv 12, innan jag vågade gå till sängs. Det blev inte mycket sömn resten av natten, och den första tiden är alltid lite ängslig. Men jag är så lättad att det gick bra.
Alltid ängsligt den första tiden när de hässjar så här, innan allt är i gång och blivit rutin. För tillfället kallar jag dem Bill och Bull. Bull kom först. Det är han som suger. Sobel med vita tecken, som synes. Bill är mera rödsobel, och honom får jag hålla koll på så han suger. Skönt att det gick bra, och att det blev två, så de har sällskap. Men jag är allt lite besviken att jag inte fick den dotter jag hoppats på.
Moderskänslorna har blommat upp, och här tvättas lilla Bull. Gina har fått lite majsvälling med gula i, och köttfärs. Efterbördarna brukar de svälja hela, men Gina försökte tugga, och det gick inte alls, så de fick jag slänga. Synd, för det är ju en massa näring i dem.