Efter en natt med långa vakenstunder, ältandes problem, och mardrömsfyllda sovstunder, fattar jag ju att jag måste ta mig i kragen och sätta ut annons på de små. Lyfter jag upp dem i famnen och möter deras blickar, känns det svårt. Får försöka trösta mig med att jag kanske kan ha en kull på Micha mot vårkanten i stället. Just nu känns det som orken tagit slut. Bara hon inte börjar löpa nu. Mamma Bessie är i full gång, och det brukar ju smitta av sig.
Porträtt på Micha som junior innan hon fick sina svarta fransar i örontipparna.
Kallt ute, -7 grader i morse, kallt inne, bara +15 i sovrummet. Måste höja värmen. Och fastän mycket frusen lära mig tåla svalare temperatur än jag vill ha. Är påbyltad i flera lager nu. Rätt så vackert väder. Men neej, hellre mulet och några plusgrader. Åtminstone än så länge.