Jag är så innerligt less på gräsklippning. Och än kan det hålla på ända in i oktober. Får hjälp att sätta i gång min gamla gräsklippare, där varje del är lös, och vingen borta, så gräset yr om mig och jag får kisa med ögonen för att inte få in skräp. Det är med stor självövervinnelse jag drar ut den eländiga tingesten från boden, och ber om start. Men åh så skönt, när det är klippt, och mattan som grön sammet att gå på.
Här stÃ¥r jag i ena hörnet av rasthagen och blickar nöjd ut över det gröna fältet. NÃ¥ja, under tallbuskarna är det lite torrare, men resten är som sammet. SÃ¥ länge det nu varar…
Samma vy, bara lite närmare, och  Bessie och Gina placerade sig så fint, så jag knäppte ett till här.
Nedre delen av rasthagen. Stor hage att klippa, som synes. Tibbarna skymtar som små figurer på trappan. Inte alls intresserade av att intaga sina gröna domäner. Nu väntar framsidan mellan alla holmar. Men det får bli en annan dag. För mycket på samma gång. Svettigt och tungt att klippa. Svalkar av mig i älven i stället. Kyligt i vattnet nu. Brrr.