PÃ¥ tur med Jara

I dag tog jag Jara i bilen och körde till en mindre skogsväg. Det duggade på morgonen, men höll sen upp, så vi slapp bli blöta. Vi gick en lång tur, och  Jara kände av massor med dofter, men hon avvek aldrig långt från skogskörvägen, för det är väldigt oländig terräng.  Hon är också väldigt duktig på att komma, när jag ropar häråt. Själv såg jag några älgspår i gruset, som ännu inte torkat upp efter tjälen. Jag önskar det funnes några stigar, men icke. Och för oss båda äldre veteraner är det motion nog att gå på slätare mark, än att försöka forcera oss fram bland  träd, sly, avverkade smärre gallrade träd, ris, mindre och större block, och väldigt kuperat dessutom. Det är nog med ner- och uppförsbackar på vägen. Vi var trötta och belåtna när vi kom tillbaka till bilen.