Strömkarlens kennelblogg

En fundersam Spader Knekt. Trots idoga försök fick inte matte till nån bättre bild. Vet inte hur jag ska göra med Every Breath You Take efter Enya. Kallar henne Tootsie. Annars är hon möjligen också ledig.

Här är S. Spader Ess i famnen pÃ¥ Jarl Mörk frÃ¥n Norge, som har 90 mil hemöver till fru Synnöve och ”Bluesen”, S. Blues For Old Mama, som lilla ” Jass” ska bli kompis till. Bluesen är hans particolour morbror.

Här är S. Spader Kung med Carina och Jesper från Borlänge. Han är en efterlängtad kompis, och tibbe skulle det vara.

Jarl Mörk igen, som tar med sig S. Enzo Ferrari till kennel A-Tilda, som fött upp Enzos mor. Han ska samägas med kennel Zik-Zak, som fött upp Enzos mormor. Där ska han också bo. Så han hamnar hos tjocka släkten.    

Sen var jag fumlig och råkade slå bort fotot jag tagit av S. Elegant Phoebe med matte Cecilia. Men har fått foton från Småland och kennel Miss Maples. Hjärtligt tack!  Och här är Phoebe med lillmatte Juni. Två små söta flickor.

Jag önskar alla nya mattar och hussar lycka till!

På stationen i Kopparberg.  Lilla Moni, som hon ska kallas, ska till Danmark och samägas av kennel Sommerlyst, som fött upp pappa Tan-Tan, och kennel Ravnkilde. Det föll sig så turligt, så Kristine från kennel Kri Kris i Danmark har varit i Kopparberg och skulle hem per tåg i dag, och var snäll och ställde upp för ägarna och kunde ta Moni med sig hem. Så jag klev upp i ottan, skötte de mina och gav mig sen i väg dit.

På tåget innan dörrarna stängs. Hon kommer inte att vara på plats förrän sent i kväll. En lång resa för lilla Moni, men i gott sällskap. Lite vemodigt kändes det allt. Jag tröstade mig med en god lunch på Vildmarkskrogen strax utanför Hällefors på hemvägen. Rekommenderas starkt. Utsökt god mat, milsvid utsikt. Här taget inifrån. Regntunga skyar förmörkar bilden.

Strömkarlens Rolling On The River, ”Nalle”.                Foto. Gunvor Sörensen

Fotot är taget utanför ringen. Han står för en godbit. Tack Magnus på Dream-Team som ryckte in med en hjälpande hand. Så fint stog han inte i ringen, och som domaren var sträng blev det en tvåa. Många tyckte han var alldeles för sträng, men en tvåa avser en bra hund. Vi är för bortskämda med snälla domare, som flitigt strör ettor. Inom EU ger man nu Excellent, och Very Good, vilket ger en bättre bild av hur hundarna är. Alla kan ju inte vara excellenta.

Jag har fått en skrämmande påminnelse om att livet inte är oändligt, och detta mitt upp i arbetet med de båda kullarna. Nu har jag fått två mediciner, som förhoppningsvis ska förhindra nya skrämskott. Det känns så klart lite chockartat, och jag borde verkligen försöka minska antalet tibbar något, men som  det är mycket svåra beslut, tar jag en sak i taget, och lämnar nu om en vecka bokade valpar i första hand. Kvar till en början blir en i varje kull. Sen får jag se.

Det har inte blivit av att berätta, att Esso, Nalles pappa, kom nr 3 i Open Class i Birmingham 6/5 för Miss Simper, Clydum tibbekennel i UK. Han och Avigdor Jarko, som vann och tog sitt tredje cert med championat, var de enda icke champions av 8 stycken. Undrar om Esso nånsin kan få ett cert. Hoppas kan jag ju. Enyas Avigdor-döttrar vann som vanligt sina klasser.

Vädret har inte varit som man hoppats i maj. Det har inte blivit långa utevistelser för valparna, kyligt och väldigt hård vind som det varit. Nu har det blivit varmare, men regnigt, och fortfarande är vinden hård. Här har björklöven precis börjat slå ut. Den riktiga våren är sen.