Strömkarlens kennelblogg

        

BlÃ¥, blÃ¥ himmel, sol och lite minusgrader. Äntligen! Och sÃ¥ en hälsning frÃ¥n Stig Roar i Norge med bilder pÃ¥ lilla Maiko. (S. Dixon) Kan en dag börja bättre…Finns det nÃ¥t sötare än tibbar. Man smälter.

Familjen hade funderat ett år innan de skaffade hund, valde slutligen tibetansk spaniel, som skulle vara svart, och det hade jag. Det verkar gå förträffligt. Han somnar kl. 22, och sover hela natten, kosar med lillhussarna när de kommer från skolan, och tycks må mycket gott. Det värmer ett uppfödarhjärta.

Nytt från Lyngtunet. Milo vilar. Det kan vara jobbigt på bibliotek. Godbiten får vara i fred.

Åh, flickor, så duktigt ni har tränat Milo. Jag blir lyrisk. Snart 4 månader på bilden.

Det är ljusglimtar i en grå vardag när man får så fina foton . Några trevliga mail då och då livar också upp dagarna.

Annars är här gråare än grått, med eller utan regn. Det är gryning till tolv, sen tar skymningen vid. Ljusan dager var det länge sen jag upplevde.

Macho har blivit Nalle, för det smeknamnet passar honom bättre. Han är lugn och behaglig, men kan kan leka nog så hårdhänt med sin en månad yngre kompis Dosse, som gnällskäller i förtret då. Det var ju lögn att hinna knäppa när han stod snyggt, och jag tänkte först bara ta med huvet, men här står han nu, inte precis som jag skulle vilja ha honom i en ring.

Dosse fick gröna ögon, men det var det enda möjliga fotot av flera ännu sämre. Han har en härlig liten kropp med fin resning, som jag hoppas han får behålla. Mindre valpig i stilen än sin kompis, faktiskt, fastän han är en månad yngre. Fast jag hoppas Nalle stadgar sig också vad tiden lider.

Vädret är gråare än nånsin, och i dag kom jag bara ut med valparna i hagen ett par gånger. En plocka-bajs-runda, och en fotorunda. Framsidan av gården är full av stora vattenpussar och marken är så vattenbemängd att det inte vill sjunka undan i första taget. Det har ju regnat, gubevars, dag efter dag.  Men det kunde varit värre.  Om det hade varit blötsnö.

Milo får fortsatt följa med flickorna till biblioteket där de arbetar och har blivit en riktig kontorsråtta, säger Helena.  Här sitter han på hennes arbetsbord. Charmar som vanligt alla besökare.

Förtidspensionärerna Maggie och Uma njuter livets goda dagar hos min  vän och f.d. kollega i Storfors skola, Iris Dahlgren-Larsson, boende i Kristinehamn, så vi får träffas ibland.