Strömkarlens kennelblogg

Två sov, och tre lekte, och jag försökte fånga leken, men en travade ur bilden så bara svansen blev kvar, och leken stannade av.

Toyway Diva Divienna, ”Jenna”, här i soffan hos fodervärden. Föräldrar är Ch Toyway Tru-Ba-Durix o Ch Toyway Uma-U-Muska. Denna lilla sötnos hoppas jag fÃ¥ ställa mer nästa sommar. Det blir inte av lika ofta när dom är pÃ¥ foder. Hon har Ck, och är värd att fÃ¥ visa upp sig.

Rätt som det var drog jag mig till minnes en låt som, i refrängen, tror jag, började med Ruby, och sen var det nåt mer. Det lät ju lite mer feminint än de namn jag har på förslag, så jag mailade och frågade min äldsta son, tillika webmaster, som kan och vet det mesta, hur fortsättningen gick.  Det han inte kan, vet han hur han ska få reda på.

Synd jag inte har ett kortare kennelnamn, för den lÃ¥t jag förmodligen tänkte pÃ¥, innehöll för mÃ¥nga bokstäver: ”Ruby, dont take your love to town”. En ganska smetig countrylÃ¥t, enligt sonen. Sen fanns det en gammal schlager som bara hette Ruby, samt en Ruby Baby som bl.a. Beach Boys hade sjungit, inte sÃ¥ känd, samt en bra lÃ¥t ,  fortfarande enligt sonen, Ruby Tuesday, som Rolling Stones gjort. Eftersom dom är födda pÃ¥ en tisdag, vore det kanske nÃ¥got för ena tikvalpen.

Jag tippar på 3-4 valpar i Jennas mage. Nio veckor har gått på torsdag, så det börjar närma sig. Hoppas hon dröjer i det längsta, Så Riverdance valpar hinner bli fyra veckor åtminstone, vilket sker på tisdag. Men jag får vara beredd på tidigare nedkomst. Då måste födseln få ske i sovrummet, och de andra flyttas till köket dessförinnan.

Det blev en bild till. Här syns i alla fall färgnyanserna på valparna. Och nog får man väl en förnimmelse av, att det smakar jättegott. Den näst mörkaste, den ljusaste och en av de rödaktiga är pojkar.

Att det ska vara så svårt att ta bilder av valpar. Av 11 försök, var det bara detta som blev användbart. Och det bara på en enda valp. Det kan ju inte vara roligt att titta på bortvända huvuden eller bara se ryggar. Jag får be någon hjälpa till att hålla i dom.

Dom har nyligen börjat gå lite på ostadiga ben, så i dag bytte jag till tidningar under, och perforerad badrumsmatta över. Fotfästet blir mycket bättre. Plus att kisset rinner igenom hålen på mattan och sugs upp av tidningarna under. Praktiskt. Det blir lite pipande och oro innan dom vänjer sig vid det nya underlaget. Det gamla täcket var skönare och mjukare.  Mamma måste in och trösta.

Snart är det dags att byta till en låda så de kan gå in och ut som de vill. Då blir det också lite oro innan de vant sig. För att inte tala om när dom ska ut i hagen i köket. Det får vänta ännu en tid.