Strömkarlens kennelblogg

Hättälven augusti -09

Så strid har aldrig min fors varit på dessa 40 år jag bott här. För första gången gör den skäl för namnet älv.  Resultat av allt regnande. Jag vågar bara doppa mig nedanför en sten, absolut inte simma ut i virvlarna. Så ljuvligt skönt att svalka av sig när värmen plötsligt infunnit sig. Sen sitta och soltorka på stenen, lyssna till forsbruset, komma till ro i själen.

På gångavstånd har jag blåbärsställen. Har plockat lite i dag och avnjutit med gräddmjölk och hårt bröd i bitar. Så gjorde min salig far. Underbart gott. Nyttigt dessutom.

Så varmt är det, att jag kan ha fönstret öppet hos valparna hela dagarna bara rånnen gått ur luften.Var ängslig först, men när temperaturen inne stigit till 30 grader, och det knappt gick att andas, och valparna såg ut som om de skulle få värmeslag, fanns inget annat alternativ. Ute är det för närvarande 25 i skuggan. Inne visar termometern på 28, trots öppet fönster. Svalare går inte att få.

Valparna är trinda och välmående. Jag ger dom oftast samma begynnelsebokstav som mamman har, så dessa ska döpas på R. Förra kullen hade enkla namn, men dessa blir  mer avancerade. Med lite musikanknytning. Vet inte, om det förekommit fiol i någon av dessa låtar, men Strömkarlen spelar ju fiol.  Vem som är vem vet jag inte än.

RHAPSODY IN ROCK,  RIDING WITH THE WIND,  RISING SUN,  ROCKABILLY,  ROLLING ON THE RIVER. Två hanar är lediga.

Jag måste nog snart ta mig ett dopp igen, känns det som. Puh, så varmt. Stackars Riverdance.

En natt gamla. Det blev 3+2. Alltså födda 4/8 -09.

Jag fick som jag önskade i antal, inte fler än 5. Men könsfördelningen kunde varit annorlunda, för endast tikvalpar är efterfrågade.

Hon behövde inte många krystvärkar för varje valp. Den första kom  runt kl 19, och före 21 hade alla kommit. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det hade varit lätt med en kortpälsad ras. Hjälp, vad all päls trasslade sig. Till slut klippte jag av en del av byxorna för att kunna se bättre.

Varje valp blev ju fast dikt utanför ”porten,” sÃ¥ det var ett sjÃ¥ att fÃ¥ fast peangen sÃ¥ jag kunde klippa navelsträngen för varje valp. Den fick ligga där ett tag och bli slickad och torkad. Det gick inte sÃ¥ bra att hala ut efterbördarna direkt, de satt som berg, men sÃ¥ smÃ¥ningom hade alla kommit ut. Skönt. Hon fick förtära allihopa.

Nu är det alltså över, och allt kunde vara frid och fröjd. Men Riverdance visade sig ha en urmoders instinkt, och önskar ingen inblandning eller hjälp med valparna. Det är första gången på alla dessa år jag upplever något sådant. Så hon får vara i fred, och fastän det känns lite ängsligt, hoppas jag hon klarar det själv.

Detta var taget dag 60. I dag är det dag 62. I morse åt hon inte, och försökte bara krypa under huset. Det går nu inte, för det är tätt överallt. Nu bor hon i sovrummet, och vill helst att jag sitter och smeker henne hela tiden. Ibland flämtar och bäddar hon, piper och gnäller, ibland vilar hon. Ibland vill hon ut, och det får bli i koppel. Speciellt nödig verkar hon inte vara, för hon drar till de ställen där hon försökt krypa under. Hon har inte riktigt accepterat Biabädden med frottébadlakan att bädda i . Jag vågar bara lämna henne en kort stund då och då. För tänk om hon börjar krysta just då. Det går inte att företa sig nånting, och jag har ingen bok som jag läser för tillfället, så tiden kan bli långtråkig. Kom på att jag kunde skriva lite.

Dagen har snart gått, så det blir väl nattvalpning, förstås. Ingen önskedröm precis. Fast varje gång hon har en bäddarperiod, ser det ut som om hon snart tänker börja krysta. Det stora badlakanet är ihoprivet till en hög och hon tar det i munnen och sliter och drar i det. Denna långdragna väntan, innan det händer nåt!

Dags för dagens andra mÃ¥l för de övriga. Det blir att gÃ¥ fram och tillbaka och kolla sÃ¥ inget händer utan min medverkan. Själv har jag hunnit äta tvÃ¥ stekta ägg pÃ¥ Wasa Husmans. Min äldsta son med sambo kom i gÃ¥r, men jag kan tyvärr inte vara vidare social i denna situation. Men de bÃ¥da andra bröderna bor här i var sin stuga, och syrran inne i Nykroppa, sÃ¥ umgänge saknas inte. Och sonen Mattias lagar middag i mitt ställe, och det blir garanterat godare dÃ¥. NÃ¥n matmamma är jag inte. Jag lär ta in en tallrik hit och äta, för jag kan rakt inte slappna av och njuta av maten annars. Om jag nu hinner äta…

Tiden lider. Håll tummarna så allt går bra.

Riverdance, 8 veckor på väg i morgon. Nu närmar det sig. Det blev äntligen väder att bada och blåsa ute, och tussarna flög i väg för vinden. Pälsen blev så vacker och gnistrade ljusröd i solen.

I söndags var jag till Ransäter. Nyasfalterad väg där man vek av från väg 63 till Sunnemo. Skönt, för den är på sina ställen backig och kurvig. Hade tur och fick en parkeringsplats nära insläppet, och ännu mera tur, när ringen befann sig precis innanför grindarna.

Jag placerade mig i hörnet bredvid kennel Bizet , Elmoias och Sippans och där hade vi mysigt. Vi hade tur med vädret också. På lördagen hade det vräkt ner som vanligt, men för oss kom det bara några stänk ett tag. Tack Carina för god paj och grattis Inger till cert, CACIB och BIR på din röda Loreley. Esso och Jara fick nöja sig med var sitt HP.

Tyvärr har de slutat med glasskaféet i Sunnemo. Jag brukar annars avnjuta en Siaglass med vanilj och choklad på hemvägen, min favoritglass. Äkta vara. Det stänkte lite försiktigt på hemvägen också. Kanske dom fick lite på sig i grupperna. På kvällen öste det ner igen. Trist sommar.

Hoppas nu, att det håller upp, så jag hinner plocka lite blåbär innan det är dags för Riverdance. Tyvärr har gräsklipparen pajat, så här växer det vilt. På Husquarna sa dom att det inte var lönt att laga den. Månne det finns nån som gör det billigare, eller blir jag tvungen köpa en ny, tro. Usch! Det måste ordnas,vilket som. Det är bara ett par av tibbarna som plöjer fram i den våta grönskan. Resten håller sig ut med väggen och vill helst inte gå ner för trappan alls.