Foto taget av Anne Grete Thy Ramstad, Enyas uppfödare. Enya med Tony inne i ringen.
Tillbaka i vardagen, som känns rätt trist och avslagen efter ett par härliga dagar i och i närheten av Stockholm.
Resan dit och hem gick riktigt bra, med vilopaus på en rastplats dit och tillbaka. Lite långtråkigt förstås att köra ensam, men trafiken gör ju, att man håller sig sysselsatt, så resan kändes inte så lång ändå. Min äldsta son Jonas mötte mig utanför avfarten till Salem, och guidade mig sedan till sitt hem i Haninge, där jag bodde under tiden. Tack snälla Jonas, för det, och för att du skjutsade mig båda dagarna.
Jonas är inte det minsta intresserad av hundar och utställning, och hade egentligen inte tänkt stanna hela tiden, men jag bad om foton på än den ena och än den andra tibben, och tiden gick, så han blev kvar till slutet båda dagarna. Och det var trevligt att ha honom där. Här kan du se några av hans favoritbilder.
Vi fick parkera lååångt bort från Mässan, så det kändes som att gå 1 km innan man kom fram, men hälften är nog mera sanningsenligt. Långt nog. Varmt var det redan på morgonen, så vi blev ganska så varma innan vi kom fram, men inne i hallarna var det svalt och skönt.
Allting verkade fungera jättebra, så jag tror SKK lyckats få till en fullträff med denna mastodontutställning. Ljuset i hallarna kunde varit bättre, med det är väl inget som kennelklubben råder över.
Vi kom insläntrande när bedömningen just börjat i ringarna. Jag höll mig utanför ring 19, där Michael Leonard från Irland dömde, och där fanns det gott om plats, för den låg i ena ändan av hallen.
Enya blev jätteglad när hon mötte Tony igen. Jag hade bara anmält henne, och det kändes skönt att kunna överlämna henne i så goda händer i ringen. Nervös blev jag ändå, när det var dags, vilket dröjde flera timmar med så många anmälningar, och hon gick i championklass.Där blev hon nr 2 efter en Toywaytik som hade fantastiska rörelser. Denna tilldelades CACIB.
Sen var det lite rörigt, och helt plötsligt var Enya inkallad igen, och fick Reserve-CACIB, och eftersom Toywaytiken redan är Internationell Champion, kommer CACIB i sinom tid att övergå till Enya, och eftersom hon redan har tre tidigare CACIB, och det gått minst ett år mellan det första och detta sista, har hon därmed kvalificerat sig för den internationella titeln, även om det kommer att dröja ett tag innan det blir officiellt från FCI.
Det känns underbart, och även om det känns lite förargligt att vara ett pinnhål från en vinnartitel, är det störtskönt att hon hade turen att hamna bakom en tik som redan var internationell. Enyas farmors bror, It &Int.& Nord Ch Strömkarlens Vasco Da Gama, visades till BIR och Världsvinnare år 2000 av sin ägare Marie Johansson. Linjen stammar från min engelska import Vosta Kar-Lee, som blev champion på tre raka med BIG-3 som grädde på moset. Det var nära, att det blivit en andra vinnare i samma linje.
Specialen skriver jag om för sig.
