Strömkarlens kennelblogg

Jag hann klippa rasthagen i går innan regnet kom. Vill ha gräset så kortkort som det bara går. Är innerligt less på allt klippande, och än brukar det behöva klippas drygt en månad till. Staketet är över- och ivuxet av brännässlor, söta åkervindor, några balsaminer och lite annat.

På framsidan växer det inte lika snabbt, och ytan är nog inte lika stor, men  bökigt mellan alla holmar.

Här såg jag att valparna började suga, så det  blev en liten paus från skrivandet. Är med så ofta jag kan och ser till så båda suger. Gina vill gärna kana undan när mjölken rinner till. Känner nog av eftervärkar då. I går märkte jag, att hon inte tvättar deras bakdelar så noga. Där var fult av intorkad bajs, så jag tvättade så rent det gick med en blöt bomullstuss. I natt väckte hon mig och var orolig. Vi var ut en vända runt halv 3 i regnet, så hon fick göra ifrån sig. Sen märkte jag att valparna fortsatt inte var rena i baken, så jag fick ta och skölja rent ordentligt med ljummet vatten under kranen. Har aldrig tidigare hänt i så späd ålder. Tänkte, att nu blir det att hålla på så framöver. Men i dag är de rena och fina. Lättnad. Gina verkar avslappnad. Inget hässjande för tillfället. Skönt det också!

Jag hade inte väntat valpning förrän på onsdagen, eller senare, eftersom det inte fanns så många, men gårdagen bjöd på den överraskningen, att det var dags. Så dagen gick i väntans tider. Trodde det skulle bli nattvalpning, men 19.15 började hon krysta så smått. Däremellan vilade hon, och då och då kom det en serie krystvärkar. Dock inte så starka. Så jag drog ut en ovillig Gina i koppel för att få i gång det bättre. Det tog tid med den första, och huvet satt länge ute, men i blåsan, lyckligtvis, innan hon äntligen fick ut den, runt 21.00. Nästa kom nästan bara 5 minuter efteråt, något mindre, utan större besvär. Sen tyckte jag det kändes som en till, så jag väntade till halv 12, innan jag vågade gå till sängs. Det blev inte mycket sömn resten av natten, och den första tiden är alltid lite ängslig. Men jag är så lättad att det gick bra.

Alltid ängsligt den första tiden när de hässjar så här, innan allt är i gång och blivit rutin. För tillfället kallar jag dem Bill och Bull. Bull kom först. Det är han som suger. Sobel med vita tecken, som synes. Bill är mera rödsobel, och honom får jag hålla koll på så han suger. Skönt att det gick bra, och att det blev två, så de har sällskap. Men jag är allt lite besviken att jag inte fick den dotter jag hoppats på.

Moderskänslorna har blommat upp, och här tvättas lilla Bull. Gina har fått lite majsvälling med gula i, och köttfärs. Efterbördarna brukar de svälja hela, men Gina försökte tugga, och det gick inte alls, så de fick jag slänga. Synd, för det är ju en massa näring i dem.

Sommaren kom i augusti. Ljuvliga dagar. Vissa utan ett enda moln.

Sista biten ner till forsen i skogspartiet är knölig, oländig och stenig. Jag tänkte, att den måste jag jämna till så det blir lättare att gå den dag jag rör mig sämre. Här gräver jag bort grästorvor, som jag kör ner i skottkärran, lägger dem runt stenar och rötter, och jämnar till. Sen lär jag gräva bort en massa sten och rötter här. Jag får knappast ner spaden, så tätt ligger stenarna. Små, större, bumlingar.

Här går Tian ner mot forsen där stigen blivit färdig.  Så skönt att koppla av efter grovarbete med sol och bad.

Närbild pÃ¥ färdig stig. Jag häller pÃ¥ sand ovanpÃ¥, sÃ¥ det inte blir lerigt och kletigt den dag det regnar. Sen kommer det ju att växa gräs här, som vi trampar ner när vi gÃ¥r. Jag kanske fÃ¥r bredda stigen ett annat Ã¥r, lagom Ã¥t en rollator 🙂

Stigen upp mot gården. Längre än så har vi inte till vårt lilla paradis.

Min dotter på stenen där vi solar oss. Här nedanför forsen kan man försöka simma hur länge som helst, men strömmen är stark, så man förs neröver.

Här har min dotter krupit upp och sitter i en liten grop.  FÃ¥r ta spjärn för att inte följa med ner. Äkta bubbelbad med  massage 🙂 Själv simmar jag bara ut och in ett par vändor, för vattnet är bara 20 grader nu. Kyls ner under nätterna när temperaturen sjunker  starkt.

När jag var yngre och rörligare kröp jag fram på den hala klippan och satte mig bakom stenen som sticker upp. Det vågar jag inte längre. Synd, för det var en härlig känsla att luta sig bakåt och omslutas av det forsande vattnet, och se hur solen glittrade i bubblorna nedanför. En damm är riven längre upp, så strömmen är starkare nu också.

Dagar utan moln är bäst. Jag fryser lite om armarna när solen går i moln. Jag simmar ut på rygg och njuter av att skåda grönskan mot den blå himlen. Livskvalitet.

Dalian jag fick av Anki har 8 blommor här. Precis innan jag skulle knäppa satte sig en fjäril på den närmsta. Syns tyvärr inte så bra. Innan jag hann knäppa ett foto till flög den.

Närbild av balsaminer. Jag älskar dessa vackra blommor. I bakgrunden gullris, som helt övertagit ängen. Tycker mindre om den. Blir så ful vissen. Men just nu en explosion av gult.