Strömkarlens kennelblogg

I höstas grävde jag bort grästorvorna från den här trekanten, som var besvärlig att klippa. Nu ska det bli lite ätbart här så småningom när det är klart. Det mesta jag har tidigare är bara till lust. Det blir upphöjda bäddar, och som material använder jag sten. Jag samlar sten från dikeskanter.  Det är som att lägga pussel, och jag tycker det är enormt roligt. Fyller ut hålor med sand, och använder mossa för att balansera stenarna bättre, men får se upp, så inte mossan växer in i landet sen.

Jag kunde inte hÃ¥lla mig, utan hällde i jord när jag fÃ¥tt ett hörn halvfärdigt och satte ner ett par tuvor gräslök, som jag fick av ena sonen. Pillade ner nÃ¥gra salladsfrön ocksÃ¥. Hade tur, för när jag sen gick in, började det regna. DÃ¥ blir stenarna sÃ¥ vackra. Jag är en hängiven ”stenoman”.

Bessie är i höglöp, men inte har hon dragit i gång Gina inte, som hon löpte tillsammans med förra gången. Bessie ska ju ingen mera kull ha, men skulle gärna vilja. Hon har kommit på att lilla Junjun minsann är en hane, och fjäskar vilt för honom. Naggar honom kärleksfullt på ryggen, så den våta pälsen står åt alla håll. Och Junjun, endast fyra månader gammal, vet minsann ändå vad det går ut på, och försöker allt han kan. Det ser för dråpligt ut.

Jag vet inte vad jag gjorde, men jag fick inte dit nån mer bild på nedanstående. Hoppas det går bättre nu. Micha stod snyggt, men precis som jag knäppte, vände hon förstås bort huvudet. Ser dessutom en aning suddig ut. Och så här ljus är hon inte.

Gia ser bedrövlig ut i pälsen, men fick komma med ändå. Nu finns inget mer kvar att tappa efter kullen. Om fyra månader har hon fått tillbaka sin päls. Gina dricker vatten efter en liten racertur.

Junjun slarvar för det mesta med sitt högeröra. Han har fullt med valpull på hjässan, så den ser knepig ut. Men nu börjar valpullen lossna, så det ska väl förhoppningsvis rätta till sig. Jag hittade årets första lilla fästing i ögonvrån på honom. Det gav tårar under ögat. Annars är jag så glad åt att ögonen inte rinner på honom.

Inte många stunder still här inte. Inte bryr de sig om mattes lockrop heller. Får väl visa deras snygga svansansättningar då .

På promenad. Tänkte jag skulle få till en sidobild. Bättre än så här blev det inte på Junjun.

Något bättre på Tira, men snett uppifrån, och Junjuns bakdel som stör intrycket. Man måste nog vara två om man ska få till några bilder. För tillfället har jag inte laddningsbara batterier, och de vanliga tar slut väldigt snabbt.

Med min långsamma kamera hinner jag sällan med att knäppa när de har ställt upp sig. Här hann Gina sätta sig.

Här anslöt sig Micha, som ser synnerligen uttråkad ut.