Strömkarlens kennelblogg

Lycka till med Teddy, Jennifer! Han får ett bra hem, så gammelmatte är nöjd.

Jennifer hade från början tingat Tiara, men hon är inte riktigt frisk, så hon får gå kvar här så länge som en liten maskot. Det lät från lungorna, och rann ur näsan. En antibiotikakur hjälpte inte. Så hon blev röntgad och fick diagnosen dyspné från nedre luftvägarna. Men blodprovet visade inte på någon infektion. Detta är något jag inte råkat ut för tidigare under alla dessa år. Nu hoppas jag det är något som växer bort framöver. Hon är i alla fall pigg och glad, och ljuvligt söt.

Lilla Tiara i skydd mot blåsten längs muren.

Junjun och Tiara på muren. Bra att stå nedanför och ta foton.

Junjun igen invid mamma Gias ben.

Teddy på muren, solbelyst. Blev ljusare än han är.

Här fick de höra något, och jag hann knäppa när bröderna stannade upp och kollade, sida vid sida, Teddy och Junjun. Härliga rumpor.

Här kröker muren. Ett omtyckt ställe att spana ut över ängen på. Bessie, Gia, som har börjat fälla efter kullen, och syster Gina.

Samma ställe, men här är mamma Bessie med sin dotter Micha. Blåsten sliter i pälsarna.

Lite senare på dan med gänget. Här sista isen som jag håller på att bända bort. Flera cm tjock. Vatten under. Hade turen att få med bröderna när de travade över. Nu återstår bara en bit där de går. Det andra har jag bänt upp och kastat över staketet, men resten ska också bort, men inte i dag.

Ja, ni ser vilket som kommer först för mig. Ännu inget resultat därifrån. Jättespännande.

Den utlovade solen kom då inte hit. Fortfarande blåsigt. Jag har varit ute med hela tibbegänget, stora och små, slängt bort isbitar, och några enstaka bajskorvar, som  varit dolda. Valparna är så lyckliga, när de får lubba runt och undersöka allt. Sån lycka att se.

I dag fick valparna för första gången vara med de vuxna ute. Här under tallbusken har snön smält.

Men här mÃ¥ ni tro är det allt matte som under fyra dagar bänt bort isen, med början pÃ¥ tibbarnas ”autostrada”, cementplattorna längs staketet. Omtyckt att trava pÃ¥ när det är vÃ¥tt. Sen har jag arbetat mig inÃ¥t hagen varteftersom. Det känns i benen och svanken, men sÃ¥ roligt att hjälpa vÃ¥ren pÃ¥ väg. Ibland fÃ¥r jag loss sÃ¥ stora och tjocka issjok, att jag är tvungen dela pÃ¥ dem för att orka kasta dem över staketet. Flera timmar har det tagit. Slutar inte förrän kroppen säger till, och knappt dÃ¥, för det är ett rent nöje.

Först fick valparna vara i sin egen lilla hage, för där vet de var de har sin toa. Som synes i den större hagen bakom ännu mycket is att bryta loss.

Teddy funderar på att ta sig ner från muren.

Mycket att undersöka. Lilla Tiara har inte flyttat än. Har en förkylning som måste bli bra först.