Strömkarlens kennelblogg

I förrgår stod denna åskfront som en vägg norröver. Solen sken och jag satt ute tills den första blixten syntes. Den knallen hörde jag. Mullrandet på håll hör inte mitt öra. Tibbarna fick komma in i en hast. Sen lämnade jag dom, för annars skulle varje tibbe bli åskrädd på grund av mina reaktioner när det blixtrar och dundrar. Jag tog min tillflykt till sovrummet, drog ner gardinerna, la mig med kudden över huvet för att utestänga skenet av blixtarna. Knallarna hörs ju ändå. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Men mot kvällen hade ovädret äntligen dragit förbi. Vattnet forsade på gården efter det häftiga skyfallet. Puh! Inte lätt att vara så rädd.

Eftersom SMHI visat blixtar kors och tvärs i Sverige pÃ¥ kartan, vÃ¥gar jag inte ha dator eller telefon i, utan drar ur alla sladdar, och sätter in bilder sen. Himlen ser minst ut sagt Ã¥skig ut. När ska denna väderlekstyp bytas ut…Och knott sÃ¥ bÃ¥de tibbar och jag blir sönderbitna. SÃ¥ trist! —NÃ¥gon timma senare. Prövar, men är ängslig.

I lördags kom husse Patrik och hämtade hem Hulda. Några valpar blev det tyvärr inte.  Synd, men så kan det gå. Hon är så lugn, så man märkte henne knappast. Behaglig.

I går kom Benjamin och Tove, som tidigare varit här och bekantat sig med Maja. Här somnar hon nästan i Toves knä.

Farvälbild av Maja. Känner, att hon kommer att få det jättebra. Skön känsla när man lämnar en liten älskad valp. Tomt blev det, och ovanligt lugnt. För lugnt, kanske.

Redan på hemvägen kom det foton av henne. Här vilar hon i mattes knä. Docksöt, tycker förstås gammelmatte. Det kvillrar till i hjärttrakten.

Ett till från hemvägen. Så söta båda.

Hemma i stockholmstrakten. Har tydligen fina naturområden i närheten. Så bra.

På husses arm. Maja har rasens tå- och öronfransar. Sötare kan man nog inte vara.

TvÃ¥ färre, men jag räknar och räknar dom när de varit ute. Känns som inte alla kommit in. Inte lätt att skiljas. ”Partir c’est mourir un peu”.

Idag har jag haft trevligt besök av Anki med mor och tre tibbar, Strömkarlens Melissa, här ovan, Strömkarlens Disa och A’Tilda’s Silvi.

Vid ankomsten regnade det, men sen kunde vi vara ute en stund i rasthagen, innan knotten jagade in oss. Missa/Molly artar sig mycket bra, tycker jag.

Silvi, dotter till Strömkarlens Enzo Ferrari.

Strömkarlens Mireille, Mirre, syster till Micha. Hälsar från Småland. Tack, matte Katarina! Hon har det mysigt, ser jag.