Strömkarlens kennelblogg

Trist och regnigt i dag. Våta tibbar. För andra morgonen i rad en mus i fällan under diskbänken. Hade bara 3 i höstas, och ingen i vinter. Fick mer än 60 en vinter, så det är märkligt att dom dyker upp nu, när det borde finnas mat ute. Hittade en rund och fullsugen fästing på golvet en dag, och i går hade Maja bitit itu en sån, och hjälp, så mycket blod den hunnit få i sig. Förstår inte var de suttit. Brukar ju känna såna.

Ruby är helt hemmastadd här nu. Fick lyckorus en dag och sprang runt, runt i hagen. Nu börjar jag förstÃ¥s bli fäst vid henne, men maxantalet är 7, känner jag. Men ingen tycks vara intresserad av vare sig Ruby eller lilla Maja. Barnen vill helst att jag minskar ner. Ingen av dem är tyvärr intresserad av att fortsätta med avel. SÃ¥ vilka fler än dessa 2 skulle jag klara av att lämna…Nalle, stackarn, fÃ¥r det besvärligt med alla döttrar som löper. Han är tung att lyfta, och mina leder försämras varteftersom. Men lagom som jag snuddat vid den tanken, följde han mig steg för steg när jag plockade bajs, och tryckte sig intill mig och ville upp i knät när vi satt pÃ¥ köksbänken. Som om han visste hur mina tankar gick. Underligt. Jag fick förstÃ¥s dÃ¥ligt samvete.

Ruby har fått komma tillbaka, tills vidare. Familjen bodde tidigare på landet, men har flyttat till stad, och hon känner sig osäker och skäller när hon möter hundar på promenad. Nu gör hon sig hemmastadd här och jag var nyss ut på promenad upp till torpet med 8 tibbar i kopplet. Det var just ingen skillnad vad gäller att trassla isär kopplen.

Det är inte meningen att hon ska stanna, så jag hoppas på att så småningom finna ett hem hos någon som är van vid tibbar och älskar rasen. Vill du veta mer, så hör av dig.

Det lilla torpet dit jag ofta går på promenad. Där på trappan reder jag ut de ihopflätade kopplen, innan vi återvänder hemåt. Där är det bara 7, men dit fick alltså Ruby följa med i dag.

Tänkte jag måste passa på och fota henne när hon är nybadad. Pälsen hade nog inte torkat ordentligt längst fram, ser jag. Det var definitivt inte populärt, så det tog sin rundliga tid. Men så skönt att kunna stå ute på trappan och blåsa henne. Det blev som guldglitter i den blonda pälsen.

Jag går till stenen och hoppas hon ska hoppa upp. Det gör hon, och klick, jag hann knäppa! Synd att mesta delen av plymen sitter på andra sidan.

Prövar om batteriet räcker till några foton till. Här busar lilla Maja med Gia, och får sig en åthutning. Oj, så vacker pälsen blir efter ett bad!

Här ställer Gia upp sig igen. Det mesta av plymen faller åt rätt håll. Om den nu sitter uppe i ringen. Maja lubbar förbi bakom.

Tar med detta där hon står med enbart gräs omkring. Nu är det bara lilla Maja och Nalle kvar att bada. Nalle fäller enormt, så det väntar jag med tills jag kammat ur det mesta.

Härom dagen hade jag besök av dotter, dotterson med tjej, och hennes bror Gustaf Fogde som har tagit alla fotona. Här är lilla Maja, Gia och Nalle, som kollar något intressant.

Inne i hagen är de så glada för besök, att här måste de hållas en och en. Annars är hela skaran hoppandes runt omkring. En glad Nalle i Ellens famn.

Och här är Gia, vars öronfransar ser minst sagt ostyriga ut.

Och till sist en bild på Hulda, som alltid lyckas se bedårande ut. Det är hon ju också. Tack för fina foton! Jag fick flera, men dessa tyckte jag bäst om.