Strömkarlens kennelblogg

Här  är Strömkarlens Tian Shan, som hälsar på hos min dotterson, Samuel. Hans tjej Ellen skickade dessa bilder, som hennes bror Gustaf Foogde tagit. Hjärtligt tack för väldigt fina bilder. Tian är snart 8 år, och har blivit grånost, och öronfransarna är puts väck. Tian bor annars hos min dotter Henrietta.

Enya, Ch A-Tilda’s Enya, bor numera hos Samuel, för att fÃ¥ ha det lite lugnt. Bessie ville plötsligt ställa till brÃ¥k med henne, och Samuel önskade sällskap, sÃ¥ det passade bra. Jag längtar efter henne, men hälsar pÃ¥ ibland, och dÃ¥ sjunger hon högt och länge när hon tar emot. SÃ¥ hon längtar nog lite ocksÃ¥.

Men här har hon det lugnt och gott, som synes. Hon är en underbar tibbe, och så vacker. Jag tänkte inte ställa ut henne mer, men hon är i så fin form, trots sina 10½ år, så jag har nu anmält henne till Västerås, få se om jag kommer i väg.

Lagom som jag hade gett upp hoppet och började tro Hulda tänkte hoppa över ett löp, ser jag i dag att Hulda äntligen satt i gång. Hon är ju nyligen ögonlyst och dessutom DNA-testad fri från PRA3, så tar jag Nalle, som även han är lyst och fri, behöver jag ingenstans åka nu, när det ser ut som vintern gör sitt återtåg. 1 dm snö har det hunnit bli sen i morse, och det snöar fortfarande. Men så känns det lite vanskligt med Nalle, eftersom den norska tiken gick tom. Så jag lär ta mig en ordentlig funderare, hur jag ska göra.

Maja, nu 5 månader. En riktigt skaplig liten ordning, söt, go, glad, lekfull. Fullt av tåfransar och fransar på gång på öronen. MEN. Hon har en liten knöl som förmodligen är ett ljumskbråck, och då lämpar hon sig inte för avel. Jag har dragit på det länge, och det är med knip i hjärtat jag nu satt ut henne till salu igen. Flocken får inte bli för stor, och jag vill kanhända behålla något mer framöver.

Jag tog flera bilder, men på de flesta var hon på väg ut ur bilden. Inte lätt hinna med en sprallig liten valp. Inget man kan tro så snällt som hon sitter på bilden. Jag får se om någon hör av sig, om jag klarar av att skiljas från henne. Inte lätt när hon hunnit bli 5 månader.

PS. Men med tanke pÃ¥, att jag just varit tvungen att fÃ¥ en ny oljebrännare – se nedan – och det kommer en icke önskvärd och för mina resurser saftig faktura, lär jag stÃ¥lsätta mig.

Det började med en död telefon. Jag har hörtelefon, och är väldigt beroende av den, för i mobilen är det ännu svårare att höra. Lyckligtvis kan inte kabeln ha varit helt av, för datorn fungerade, förutom när de hittat felet i fredags och lagade det. På e.m. den dagen hade jag äntligen telefon igen efter 6 dagar.

Lördag morgon vaknade jag till kalla element. Brännarens lampa lyste röd. Jag tryckte i gång den, och som tur var startade den. Men den gick bara  nån minut. Sen lyste det rött igen. Det blev till att springa och trycka  igång den hela dagen. Jag fick upp värmen till sist, men förstod ju, att natten skulle bli kall. På morgonen i går och i dag hade jag bara 15 grader i sovrummet. Jag har fullserviceavtal, men det gick inte att nå bolaget under helgen. Tur att det inte var smällkallt. Men minus ändå under natten, och snötäckt i morse.

På morgonen väntade jag en halvtimma innan jag kom fram på telefon. Jag skulle få hjälp på e.m., så det har varit att springa och trycka igång eländet gång på gång igen. Tills för en stund sen, då den inte gick att starta. Ringde på nytt, och om en stund åker väl servicemannen från Karlstad. Puh! Tills dess lär elementen ha kallnat igen.

Lilla Hulda, som kom hit i god tid för att inlemmas i flocken, skulle ha börjat löpa nu. Hon brukar enligt matte komma exakt med viss intervall. Men trots att Bessie, Micha och Gia just löpt och varit helvilda, märks inte tillstymmelse till löp för Hulda. Så jag undrar om hon tänker hoppa över denna gång. Får väl avvakta ett tag till. Annars är väl inget annat göra, än att hon får komma hem igen. Otur, otur.

PS. Inte förrän 16,45 dök servicemannen upp, och då hade elementen svalnat helt, eftersom pannan inte gick att starta igen. Och eländes, elände, brännaren gick inte att få ordning på. Så jag hade att endera få det kallt, för hur länge var omöjligt att säga, innan han hittade en bättre begagnad, eller få en splitter ny isatt, som han hade i bilen. Hm. Jag valde den nya, som det ju dessutom är garanti på. För bekväm kanske. Men frågan är hur kallt det skulle ha blivit inne, och hur länge. Det är redan minusgrader ute, kl 19.12, när detta skrives. Jag har visserligen en kamin i köket, men sedan sotarna krupit på vinden och inspekterat murstocken, och ålagt mig att sopa  bort sågspån och putsa muren, vågar jag inte tända kaminen. Inget rör i den murgången, nämligen. Det blir dyrt. En månads pension. Inget jag räknat med.