Strömkarlens kennelblogg

Maja och Missa, fotade med mobil av Kristin när hon var här. Jag har nu slutligen bestämt mig för att behålla Maja. Missa tycker alla som är på besök bäst om. Hon är mera framåt, Har bättre svans-och öronansättning, jättesnyggt bakställ. De får öronfransar, och fransar finns redan på tårna, som synes. Maja är lite försiktigare och lugnare, om man nu kan kalla en valp lugn. Men jag ville ha en svart dotter. Mamma Bessie ska ingen mera kull ha. Så Missa väntar på sin önskefamilj. Så här före jul är det väl knappast troligt det dyker upp någon, men maila i så fall berättar jag mer.

Millie har cert, är ögonlyst ua, PRA3 clear, patella 0/0, vacker och välväxt. Då är det en fröjd att ställa upp med sin hane.

Porträtt av Millie. Väldigt vackert huvud, perfekta öron, ögon och bett. Både Nalle och jag var överförtjusta, tiken snäll och villig, så det lyckades båda dagarna.

Här matte Kristin med Millie i famn.  Tuff matte som körde tur/retur Gjövik i mindre gott väglag. Tack för ett väldigt trevligt besök! Hoppas det gav resultat!  De båda övre fotona  tagna av Kristin.

Sven kom med vintern. Under natten hade det kommit runt 6 cm, som under dagen ökat på till 1 dm, och drivit ihop högre i lä. Jag var ute väl över en timma och skyfflade gångar i rasthagen. Skönt när det kom ylingar, så snön yrde mot kinderna. Missa och Maja fick pröva på snö för första gången. Först i den mindre innerhagen, där jag börjat skotta upp en hög i mitten.

Här har Missa klättrat upp på högen, ännu inte så stor. Den lär öka på varteftersom.

Som vanligt var flera av fotona suddiga. Jag tycks inte kunna trycka av utan att samtidigt rubba på kameran. Tar med denna ändå, för det visar vilken liten fin stabil kropp Missa har. Här har de fått komma ur innerhagen. Inte lätt hinna ta bilder så som de skuttade runt.

Första gången de prövar trappan. Nu vill vi in, matte. Sen var det att torka av de små bara våta magarna. Och majsvällingen med äggula i smakade bra.

Regn och blåst här. Isbark på vägen i morse. Regnvattnet ligger ovanpå, för marken är frusen. Otrevligt.

Alla, utan undantag,  som sett mina båda valpar, tycker jag ska behålla Missa, black/tan-tiken. Veterinären som undersökte dem, min dotter, två uppfödare samt en tibbeägare som varit på besök. Alla bedåras av henne. Nosen har mörknat, saxbettet är på väg att bli perfekt, och hennes lilla kropp är väldigt lovande, för att inte tala om hennes insmickrande sätt. Ändå vill jag nog ha svarta Maja kvar. Hon är inte dum hon heller. Båda  kan jag inte behålla, även om jag skulle vilja. Önskar då att någon som vill ställa ut blir intresserad av Missa, helst i Sverige, så jag får se henne ibland.