Strömkarlens kennelblogg

När jag öppnade dörren i morse och släppte ut tibbarna denna frostiga morgon, nådde mig den underbara doften av nyfällt timmer ända hit. Bland de ljuvligaste dofter jag vet. Nu är här redan grått och kulet igen, och har kommit en regnskur. Typiskt novemberväder.

Alldeles i närheten har det tagits ner träd. Det går fortare än man skulle tro. Bara på någon dag har en maskin fällt och kapat i längder och lagt upp i högar, och nu håller detta monster på att föra det ut till vägkanten för avhämtning.

Fascinerad stod jag en lång stund och tittade och fotade.

Helt fantastiskt hur den arbetar. Mannen i hytten måste väl vara skicklig också. Ofattbart hur någon har kunnat konstruera en sån här maskin.

Snabbt har här bunkrats upp hög på hög som sen ska hämtas. Jag känner inte igen mig. Det blev helt förändrat.  Och en bra plats för blåbärsplockning är förstörd.

Åt andra hållet. Några meter ner här och jag är hemma.

Det kör redan lastbilar med släp som kommer med timmer från ställen högre upp i skogen. Jag våndas för möte när jag ska in till Nykroppa och handla.  Skönt om det är nära en P-plats då.

I går fick de vara ute två gånger, lite kort. De var lite försiktiga innan de började utforska gräset.

I dag har de också varit ute små stunder. 5 veckor gamla i dag. Nu äter de lite annan mat också, men mammas smakar bäst.

Och minsann visste de båda dagarna vad man gör ute.

När nu batterierna var laddade, passade jag på att fota de andra också. Här Gia och Micha.

Söta Micha med sin yviga svansplym. Krullet nästan försvunnet nu.

Tre gracer. Micha, Gina och Gia bakom. Funderar ibland om jag borde låta någon annan få överta Gia. Hon är glad, livlig, lyhörd, och skulle behöva aktiveras mer än vad jag kan.

Nalle kollade in något. Jag hann ta två bilder av honom, och hade lite svårt att välja vilken jag skulle sätta in. Han vänder huvudet mera hitåt på detta.

Skönt med plusgrader i alla fall. Tog en promenad till torpet med tibbarna. Juniorflickorna älskar att bära pÃ¥ saker. Kottar, pinnar. Men de knaprar i sig kottarna, sÃ¥ jag tar ur dom ur munnen. Jag vÃ¥gar inte släppa dom lösa nu för tiden. Inte vargsäkert längre. Sen grävde jag upp grästorvor frÃ¥n en av ”holmarna”, dit jag inte haft rÃ¥d att köpa jord än. Hittade även stenar, som jag bände upp. Bra till murarna. Det gäller att hÃ¥lla i gÃ¥ng.

Bessies döttrar är sig lika. Ljuvliga att gosa med. Lär ladda batterierna till fredagen så jag får foton på dom när de fyller 5 veckor.