Gunvor på Bergrabben, som är duktig med datorn, har varit snäll och gjort detta julkort åt mig. På bilden Avas Giacomo och Gina.
Mitt gamla julkort som min son Jonas fixat av ett foto jag tog för länge sen pÃ¥ Mörttjärn, dit jag Ã¥kt med skidor. PÃ¥ stenen Strömkarlens Aniara, ”Jara”, salig i Ã¥minnelse. Hon är mormor till valparna ovan.
Alla jag känner, bekanta och vänner, önskas en fröjdefull jul, med klappar och sällskap och inget strul, julmat och julgran och annat kul.
Här hann jag knäppa innan en hoppade ner. Dom undrar ju vad jag har i handen. Nåt ätbart, kanske. Mina goa pojkar som skulle må så bra av en egen matte eller husse nu. Ingen som känner sig ensam och behöver en trevlig kompis?
Nu vill tibbarna in så snart de gjort ifrån sig. Jag fryser också ute. Vid inandning fryser näsborrarna ihop. Och det verkar som om det är nåt i atmosfären som gör en extra trött när det är riktigt kallt. Tibbarna sover mer, och själv känner jag mig också som jag skulle vilja krypa ner under filten och ta en lur. Och det kan bli ännu kallare. Så där, så det knäpper i träväggarna och låter som böss-skott i träden. Då är det runt 25-27 minusgrader. Hela vintern ligger framför en. Lååångt till sommaren.
Min kära dotter Henrietta med min hane Strömkarlens Tian Shan på armen. Hon fick vara modell för tröjan som jag stickat av garn som Irene Anderssen i Ljungskile har spunnit av ull jag skickat dit. Det är 75 % tibbeull, och 25 % lammull, för att få mer elasticitet.
Tar med en bild till. Jag hade inget mönster att gå efter, så den blev lite väl rymlig över magen. Varm som en kamin. Jag hade ju lite svart ull ockå, men jag sa att det får komma in lite hur som helst.
