Strömkarlens kennelblogg

Jag hann ta ut valparna en vända, innan det började regna. I går regnade det hela dan, så då fick de snällt stanna inne. Nu har de fått lite skötsel och ans. Jag har börjat kamma deras pälsar.  Bra att börja i tid, lär de sig  tycka om det. De har redan tåfransar och fransar bak frambenen. Vackra färger. Öronen ser fina och rena ut. Klorna har jag knipsat flera gånger med nageltång. Ingen av dem har minsta tillstymmelse till navelbråck.   Båda testiklarna finns redan på plats hos alla tre hanarna.

Bessies Mirabelle är tingad. Själv hade jag tänkt behålla Michelle, men börjar mer och mer fästa mig vid Mireille. Avas minsta, Gina, önskar ett sällskapshem. Hennes båda andra tikvalpar vill jag följa upp längre. Jag är väldigt förtjust i samtliga hanar, vet inte vilken jag tycker bäst om för dagen, men önskar hem åt alla tre.  Det vore roligt om åtminstone en av Nalles söner kunde komma till utställning.

Avas pojkar, Garibaldi, Giacomo och Gonzales, som verkligen inte kom till sin rätt. De tyckte inte om blixten.

Fåfänga försök att få flickorna  att sitta som tända ljus.

Något bättre, men inte bra.

Och bättre än så här blev det inte. Här är Gia, lilla Gina och Ghislaine.

Ava och hennes valpar. Nu börjar de bli så där underbart goa och keliga, viftar på svansarna, gnager på händerna, leker för fullt, när de inte sover. Här har en försökt sig på en snutt, medan de andra trängs i Avas bädd. Så duktiga att göra ifrån sig ute, men i dag har de yngsta enbart fått gå på tidningar. Kallt, vått och regnigt.

Närbild på gänget i bädden. Här börjar ett par leka och gnafsa i varann. Jag tycker några  börjar se lovande ut, så det vore roligt om någon kunde gå till utställning, men huvudsaken är ett gott hem, där de blir älskade och skötta på bästa sätt. Bessies Mirabelle har blivit tingad.

Jag måste ta med den här bilden också, packade som sardiner i sin låda.  Nu har dom namn. Pojkarna heter Garibali, Gonzales och Giacomo, flickorna Ghislaine, Gia och Gina. Alla  har fått masksalva en gång, men där fanns ingen mask. Det var länge sen jag hade några.

Efter nära 4 veckor, ville Bessie plötsligt inte längre ha sin fosterson. Hon blev rent ut sagt elak mot honom. Skulle det gÃ¥ att Ã¥terbörda honom till mor och syskon? Ava fick gÃ¥ ut, och Gonzo las tillbaka. Syskonen nosade igenom honom, och sen lekte de. Ava fick komma in, och hon tycktes inte ens märka att där var en till med lite annan lukt. Han fick en slick pÃ¥ hakan i förbifarten, och sÃ¥ var det inte mer med det. Skönt! Nu stÃ¥r Ava upp när hon ger di. Skaran fÃ¥r inte rum annars. Här äter de majsvälling med äggula i, mycket uppskattat. Och nu har de bättre ”bordsskick”, som synes.

Ute en stund i det vackra vädret. Här gick det inte att få till nån prydlig rad inte, och inte att få med alla heller. Nästan omöjligt att få ett huvud framifrån.