Strömkarlens kennelblogg

Två hanar och tre tikar. Tredje hanen ligger hos Bessie, har gräddfil.

Bessies tre valpar 13 dygn.  Avas 9 dygn, som huvudkudde Ã¥t Bessies största. Det lyckades bra, trots skillnaden i storlek. Den som sÃ¥g svart ut nyfödd, undrar jag om den fÃ¥r den ovanliga färgen ”deluted black”, som ocksÃ¥ finns pÃ¥ tibetansk mastiff.

Jag blev ju övertalad att försöka lägga en av Avas till Bessie, och det lyckades över förväntan, till min stora lättnad.

Bessies förstfödda, en tungviktare, har vita tecken. Jag trodde jag skulle få dra till Filipstad för ett nytt minneskort till kameran, men fann det på golvet. Har ett svagt minne av att den har fallit ner för ett tag sen, och då måste det ha fallit ur. Så skönt att jag fann det oskatt.

Faran över för hennes tre. De hade ökat mycket i vikt, och den tyngsta har t.o.m. valkar i nacken. Bessie ocksÃ¥ i god vigör. Hon sköter om sina smÃ¥ pÃ¥ bästa sätt. Tänkte ta ett foto, men kameran visar pÃ¥ ”no memory stick”, vad det nu innebär. Otur!

Avas valpar är livskraftiga, har verkligen gnista, men jag står på knä flera ggr/dan och ser till så alla får plats. Det är trångt om saligheten. Värst är ju att Avas aptit inte ökar.

Kl. 04.15 i går morse snittades Ava och fem valpar plockades ut. En kom på vägen till Djursjukhuset,  dit jag startade hemifrån i mörkret precis vid midnatt,men trots åtgärder hände inget mer,  så enda alternativet var till slut ett kejsarsnitt. Livmodern var så stinn och utspänd, så hon kunde inte ta i. Den lilla, som anlände naturligt, hann suga ordentligt, och tur var väl det, för de resterande var mycket större. Helt otroligt att denna klunga fått rum  i lilla Ava, men så är det inte mycket kvar av henne själv heller.

Ett dygn gånget, och alla suger. Hon har spenar så det räcker. Lyckades inte hitta nån amma, för det hade underlättat för Ava, och Bessies minsta får jag passa, så dit kan jag inte lägga någon valp. Återstår att försöka få sparsmakade Ava att äta ordentligt. Tar en dag i taget. Går inte att slappna av på länge än.