Strömkarlens kennelblogg

Detalj av Julia i dag. Julia och Romeo är den kvinnliga respektive manliga varianten av busken havtorn, vars bär kryllar av nyttigheter. I somras var busken, nu ungefär i min storlek, för första gången full av bär. Jag försökte plocka, men busken har vassa taggar, och bären sitter ett och ett, så jag gav ganska snart upp.

I dag när solen sken och smältvattnet rann från taken, började trädgårdsanden vakna till, och jag betraktade Julia och Romeo, dubbelt så hög bliven som sin partner,  och undrade vad jag skulle göra med dem. Fråga någon hälsofantast om de vill gräva upp exemplaren i vår och överta dem. (Någon som blir intresserad?) Eller själv försöka flytta dem. Eller såga ner dem och gräva bort rötterna. De står inte bra här, och har med sina skott t.o.m. lyft upp en tung cementplatta. Enorm växtkraft.

Julia en sommar. De smala bladen är vackert grågröna, och har här som undervegetation akvileja, självsådd vallmo, och dito styvmorsviol.

Jag tror Bessie väntar valpar nu. Hon  har fått en liten mage, och är inte speciellt förtjust i mat nu i tredje veckan på väg, vilket brukar vara ett tecken. Bessie har den mjukaste, lenaste pälsen av alla mina tibbar. Känns verkligen som silke i handen när man smeker henne. Hon har linjer från båda mina svarta importer från Australien och Nya Zeeland.

Inte förrän i dag blev det en riktig parning med hängning. Båda har varit så villiga hela veckan, att ängsliga tankar infinner sig att det är för sent, fastän det varit för tidigt, antagligen. Efter alla dessa år borde man ju ta det lite lugnare. Det finns  hanar, som vet när det är på riktigt, och inte bryr sig dessförinnan. Ingen av mina har varit en sån. Tian tror jag t.o.m skulle försöka bara jag toge fram parningsmattan, vare sig tiken löpte eller inte. Nu är det alltså avklarat. Jag tror det får räcka med denna omgång, och hoppas på det bästa.

Nu löper fya tikar här. De är säkert förankrade i sovrummet med en liten hall emellan till köket, där pojkarna är. Det är ett väldigt längtansfullt nosande vid dörren varje gång de ska ut eller in i rasthagen.

I dag fick Nalle debutera med ett försök på Bessie. Båda är naturligtvis ögonlysta utan anmärkning, som krävs av rasen, och den får inte vara äldre än ett år. Nalle gjorde några tappra försök, och lyckades, men Bessie var god till att sprattla sig ur, så den dyrbara vätskan hamnade på golvet. Otur. Vi får göra nytt försök i morgon.

På bilden syns valpar från Bessies förra kull. Dessa var enbart svarta, men det bör även kunna bli sobelfärgade. Dvs, om det över huvud taget lyckas att få till en parning.