Det känns vemodigt, och nog märks det att kvällarna mörknar fortare.Vädret har inte varit speciellt roligt den sista tiden, med mycket regn, och då och då åska. Min fasa. Då avlägsnar jag mig från tibbarna, så jag inte överför min rädsla till dom.
Två utställningar har jag varit på i juli, på Specialen i Tånga Hed, där Tian fick 1/4 i ÖK, och Jara CK och BIS-veteran, men hon hade ingen konkurrens i klassen, må jag ärligt tillägga. Förra helgen var jag i Ransäter, min närmaste utställning, med mycket krokig väg dit. Molly och Esso som följde med, blev grymt bilsjuka. De debuterade ändå med den äran, om än lite ängsliga, i juniorklass, där Esso fick 1/2 med CK, och Molly 1/1 med HP. Det var hett, och svetten rann om oss alla. Jag brukar stanna på hemvägen och avnjuta en Sia-glass, min favorit,  vid Glasskafét, men ack så besviken jag blev, för det hade upphört.
Nästa söndag är det utställning i Askersund, min näst närmaste utställning, men också den väldigt kurvig och lika vacker. Speciellt runt Laxsjöarna. Då är det Tians och Jaras tur igen.
I ena hörnet av min närmsta rasthage har åkervindan invaderat staketet, och de ljust lilarosa klockorna är så underbart vackra mot bladverket. Jag försökte få dit tibbarna, men så snart jag riktar kameran mot dom, kommer de springandes. Så jag tog helt sonika och plåtade ändå, utan tibbar,  från köksfönstret.