Höst, ömsom i guld, ömsom grå och kulen

lonn-i-hostfarg.jpg

Solkysst höstguld

Så här såg den ena av mina lönnar ut i tisdags. Nu har resten fallit, så när som på något enstaka blad, och nedanför kan man vada i löv. I dag är det så grått och mörkt och tidvis regn, att jag måste ha lyset tänt inne. Vinden rister och sliter i träden, och t.o.m. eklöven, som annars mestadels brukar sitta till våren, ligger i drivor på marken.

Vädret är synnerligen ombytligt från dag till dag. I går var det en underbar dag med sol och blå himmel, och jag  rakade gräs, som ena sonen trimmat av på vildvuxna områden, och krattade bort löven under ena lönnen, och njöt i fulla drag. Men jag har svårt att sluta, och gör lite till, och lite till, och ännu lite till, och sen är jag helt rådbråkad i kroppen, och stapplar in som den gumma jag är, men glömmer i min envishet.

Juni är besvärlig med maten. Hon har aldrig varit av det slaget som glufsar i sig alltihopa på nolltid, utan lämnar gärna hälften eller hoppar över helt ibland. Det går väl an när hon bara har sig själv att ge näring, men nu borde hon verkligen äta mer. Det lär inte bli mycket kvar av henne själv när valparna har kommit. Jag blandar i av Hills a/d, och då går det an att äta lite grann. I går fick hon lite fläskfärssås utrört i maten, och då gick det också rätt bra, men hon åt inte tillräckligt. Jag frestade med majsvälling med äggula i på kvällen. Några slickar, men ack nej, inte mer.

Så vad gör man. Hoppas på bättre aptit när valparna har kommit. Men det ska man inte vara så säker på. Jag minns väl Tui, som inte började äta normalt förrän hennes valpar började äta vid fyra veckors ålder. Eftersom hon hade 7 valpar, var det bara att köpa kött, för det åt hon. Inte ens köttfärs dög. Rått kött, eller kokad högrev gick bra. Och ost. Det blev en dyr matmånad.

Halv sex, och skymningen  har redan kommit, och snart är det helmörkt. Jag undrar, hur det skulle kännas att bo nånstans där dagarna är lika långa året om. Det skulle jag inte ha något emot. Avskyr dessa korta dagar, som vi har framför oss, och tycker dessutom det är slöseri med ljuset om sommarnätterna.

Nu ska jag se, om min värmlandskorv är färdig. Den lär Juni få smaka av.

Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.