Hon har breddat sig längs sidorna, och är tung att lyfta ut. Hon vill nämligen inte frivilligt ut i regn och blött gräs när det är dags för rastning.  Dryga 5 veckor har gått sen parningen. Jag hoppas på en normalkull. Mycket mera behändigt och njutbart än 6-7 valpar. En tikvalp tingad så långt. Bara det nu inte enbart blir hanar.
Vädret är urtrist. Åska med skyfall varje dag, så datorn är avstängd och alla sladdar utdragna för det mesta. För andra gången i går kväll var det bara ljud men ingen bild när jag skulle titta på Miss Marple. Hur det nu kommer sig. Så sur jag blev när jag bespetsat mig på lite härlig engelsk underhållning. Lyckligtvis fungerade ettan på tisdagen. Morden i Midsomer vill jag inte missa.
Nu längtar jag efter lite normal sommar. Ingen mer värmebölja, inga hotfulla åskmoln. Lite lagom halvvarm typisk svensk sommar så man kan jobba i trädgården och ta nån promenad med tibbarna utan att svetten rinner. Jag tror jag börjar tycka mer om vår och höst. Det låter ju inte riktigt normalt egentligen, så som man längtat under vintern. Nu blommar schersminen så otroligt vackert och doftar vidunderligt gott, och då går det inte att vara ute och njuta av den.