Så har husse Stig Roar Sagöy hämtat Dixon, och befinner sig på hemresa till Heimdal i närheten av Trondheim i Norge.  Han lär inte vara hemma förrän till kvällningen, och där väntar matte och två småhussar ivrigt. Jag blir lättad när jag får mail om hur hemresan gått. Det är ju långt dit.
Jenna och Dosse (Daidalos) får vara tillsammans ett par dar till, innan  mamma övergår i fodervärdens ägo. Jag tog ut dessa i rasthagen och lät Macho vara med, för det är meningen att de båda pojkarna ska kunna kampa ihop. Men den lilla är lite påstridig, och Macho 4 veckor äldre och tyngre, så jag undrar i mitt stilla sinne vad som skulle kunna hända om han surnade till. Nu passar han inte alls ihop med sitt smeknamn, nästan tvärtom, men man vet aldrig med tibbar.
Helt plötsligt kändes det tungrott, och jag önskade att där funnes någon någonstans att dela skaran med. Men det är så roligt att ha ett par hanar att visa också, och nu när Esso inte finns hemma längre, måste jag ju hålla ut över vintern och se hur pojkarna artar sig. Bara dom nu kommer att trivas tillsammans.