Närmaste rasthagen från ena hörnet. Vilken lättnad när det är klippt. Men ack så förgängligt. Det dröjer inte länge förrän det är dags igen. Denna gång hade det blivit rejält långt, på grund av många regniga dagar. Jag var tvungen att ta till av min envishet, eller vågar jag skriva jäklar anamma,  för att orka med, och klippte även en annan längre bort från huset. Men den är lättklippt, och det var med visst motstånd jag klippte bort blåklockor, rödklöver, gråfibbla och lite andra blomster som stack upp i miniatyr sedan förra klippningen. Där har också stått en barack, så det är dränerat och torrt under grässvålen. Det är till den valparna ska och träna springet i benen.
Nu återstår bara att kratta bort det klippta, men det orkar jag inte i dag. Tog ett dopp i älven och svalkade av mig efteråt. Vattnet har sjunkit rejält, men än går det att kasta sig ut baklänges från en sten, och sen simma framlänges tillbaka. Ljuvligt.