Jag tänkte gå hela spåret, och tog därför bara med Enya, som är väldigt lydig. Anledningen var, att järnvägen går helt nära några meter av skoterspåret, och jag ville inte riskera någon utflykt dit.
På en av myrarna. Aj, aj, där håller det nog inte. Enya är i fin form, kanske med något för mycket trivselvikt.
Liten utflykt i stenig terräng. Här börjar vi bli trötta, men vi gick hela spÃ¥ret, 4½ – 5 km, enligt sönerna. Inte illa, väl… Men sÃ¥ var Ã¥tminstone jag rejält trött vid hemkomsten. C:a tvÃ¥ timmar tog turen.
Ett gammalt brofäste mitt ute i skogen mellan två myrar. Där har fordom varit en bro. Järnvägen går där emellan. En gammal skogskörväg till en kolmila, förmodligen, men av vägen syns inte längre något spår.