Tapper styvmorsviol vid foten av azalea, inbäddad i eklöv. Blomman är bland de första på våren och blommar sen hela sommaren och långt in på hösten. De lilafärgade är vanligare, men många varianter finns, och ibland dyker det upp större arter, som jag tror är blandningar med stora violer.
Löv på rosenbuske, en vild, härdig art, uppgrävd i gruskanten bredvid asfalt. Den lyser nu upp min trädgård i den gråaste gråa novemberdag.
Mitt senaste holmbygge, dit jag kärrat mängder av eklöv, som jag hoppas multnar till jord så småningom. I förgrunden en Cunninghams White, full av svällande blomknoppar, beredda att slå ut i vår, först av mina rhododendronbuskar.
Har brinner kvällshimlen en dag som för ovanlighetens skull var rätt klar. De båda träden är ekar, tagna som små självsådda plantor vid mina föräldrars sommarställe vid Mälaren för länge sedan, nog c:a 45 år gamla. För bara 14 dar sen var löven gröna, när nästan alla andra löv bytt färg, men på en vecka blev de bruna, för att sen under ytterligare en vecka falla och bilda en ymnig matta. Ibland blir löven kvar i träden till våren, men inte detta år.