Nalle i dag. Hörde något spännande i buskaget utanför hagen, så det var knappt jag fick honom att vända huvet mot mig. Han är så lugn och cool. Nu löper Bessie, men Nalle ylar inte, och äter med lika god aptit. Bara när vi passerar köket, där Bessie nu slutat fräsa och i stället flirtar, är det koppel som gäller, för då blir det lite krumbukter och piruetter. Väl ute i hallen intar han sin stol, och hörs bara av när någon av hussarna -(mina söner kanske bäst att tillägga)- går förbi på gården. Enya löpte för ett tag sedan, och fastän hon vid höglöpet nästan försökte krypa in under Nalle när vi passerade, var han lika lugn när han väl kommit utanför dörren. Men hade definitivt parat farmor om han fått.