I förrgÃ¥r fick jag dra till veterinär med Ava. Hon hade kräkts ett par dar, och hur hon än krystade, kom det bara lite blött gulbrunt i byxorna. Jag trodde hon hade svalt nÃ¥t. SÃ¥ första varma dan – har ingen AC i bilen – drog jag till Ulvsby i hÃ¥rd blÃ¥st, sÃ¥ jag fick hÃ¥lla i ratten med bÃ¥da händer. Väl där togs det blodprov, och hon röntgades. Inget syntes. Hon hade ju inte ätit pÃ¥ ett par dar, och var medtagen, sÃ¥ hon skulle ligga i dropp och därefter sköljas igenom för att se om det var stopp nÃ¥gonstans. Jag skulle fÃ¥ hämta henne igen kl 19.00, men eftersom jag har 8 mil dit, var dom snälla och lät henne stanna över natten
På morgonen i går fick jag höra, att hon skulle få mera vätska, men att inget stopp fanns i tarmarna, så jag skulle få hämta henne kl 13.00. Diagnosen var mag-tarmkatarr, och att hon förmodligen förtärt något mindre bra, som satt i gång det hela. Dietmat, både säck och en burk, inhandlades, förutom kostnaden för det hela. Det gick på en halv valpkostnad, och eftersom självrisken är hög, fick jag stå för hela notan själv. Det sved. Jag fick med en spruta med bra tarmbakterier, som hon ska få i munnen 3 ggr/dan, samt ett recept på medicin. Värmen hem var fruktansvärd, och det gick ju inte att stanna i Filipstad i den värmen och hämta ut receptet med Ava i bilen. Som tur var, hade jag sån medicin hemma, när jag tittade efter, för jag hade inte orkat sätta mig i bilen i värmen igen för att inhandla den.
Ava har kommit i gång att äta lite grann igen, men när jag var med ut och kollade henne i hagen, såg jag att hon ville käka jord eller vad det var, så nu rastar jag henne för säkerhets skull i koppel. Det är en tröst att de slapp öppna henne ändå. Själv har jag åkt på en sträckning i en muskel i ryggen. Varje rörelse smärtar, och görs i slow motion. Så jag kan inte påstå att humöret är på topp, trots att ormögat i min närmsta holme lyser intensivt blå, och träden har fått ljusgröna blad. Fortsatt hård blåst. Men det är skönt. för värmen är man ju inte van vid, när den kom så plötsligt.