Usch sÃ¥ trist med mildväder. Har just varit ut i rasthagen i duggregn och skottat bort bajsen. Det gäller att hÃ¥lla sig i snön och inte gÃ¥ där det är tilltrampat. PÃ¥ framsidan av gÃ¥rden är det vÃ¥t, blank is, sÃ¥ jag fick gÃ¥ omvägar i snön för att komma ner till postlÃ¥dan. Sonen kanade sig fram med fötterna när han gick pÃ¥ isen. Jag vÃ¥gade inte ens pröva. Slut pÃ¥ promenader, för hur länge…Konditionen för mig och mina fyrbenta dalar.
Här löper tre tikar, av vilka två är Nalles döttrar, som är i höglöp. Nalle skulle trots det nära släktskapet med glädje bestiga dem. Han är förpassad till hallen, och finner sig väl till rätta. Gnyr eller gnäller inte, äter med god aptit. Ovanlig hane? Enda gången han krafsar på dörren är när jag gör i ordning deras mat. Men när vi passerar köket på väg till rasthagen, Nalle i koppel, och de flockas runt honom, försöker han allt komma åt dem. Får dra honom framåt, och fösa undan villiga tikar med foten. Tränga mig igenom dörren. Ett konststycke.