Utsikt från mitt sovrumsfönster i dag
Än så länge är det riktigt grönt. Bara björkarna har börjat gulna, och lönnarna glöda.
Än så länge lyser mina ringblommor i glädjens färger, och några eftersläntrare som blåklockor och styvmorsviol trotsar tappert höstens intrång.
Än så länge lever jag. Ja, än så grönskar det lite inombords, även om skalet börjar höstas.
Återger här de visa ord, som den mycket omtyckta kåsören Hans-Olof Bockh skrev i vårt Vecko Nytt förra året, någon dag före sin död.
”SÃ¥ betänk mina vänner att värdesätta varje steg du kan ta.
Det som är självklart just nu, kan vara borta i eftermiddag.”