På söndagen ringde de från Djursjukhuset och sa, att nu var hon piggare, och kanske skulle få komma hem som på måndagen! En helomvändning helt plötsligt. Något lättad, men mycket ängslig, svarade jag, att jag vågar inte få hem henne, om hon inte kan äta och är fast i magen. Men på måndagen fick jag hämta henne. Jag var glad det bara regnade, och inte snöade. En lång lista med förhållningsorder, och 3 medikamenter plus dietmat. Skönt att det fanns apotek där.
Det gÃ¥r i ett. Nu är hon lyckligvis hungrig, men fÃ¥r bara äta ytterst lite, 5-6 ggr/dan, som jag ska öka pÃ¥ varteftersom. Finge hon skulle hon sätta i sig massor. Hon äter den lilla portionen, och tittar sen olyckligt pÃ¥ mig. Först ska hon ha nÃ¥got som heter Andapsin, ges oralt, 2 ggr/dan. Det ska lägga sig som en skyddande hinna i magsäcken. Inte särskilt uppskattat. Sen mÃ¥ste det gÃ¥ 1 timma innan hon fÃ¥r mat, och 2 timmar innan hon fÃ¥r antibiotikan, Vetrimoxin, som hon ocksÃ¥ ska ha 2 ggr/dan. Hon ska ocksÃ¥ oralt fÃ¥ 2 ml Pro-Kolin 2 ggr/dan. Extra näring, och nÃ¥got som gör avföringen fastare. Det tycker hon om. Men i dag fick jag inte ut nÃ¥t, hur jag än försökte – det ser tomt ut – sÃ¥ jag blev lovad en ny spruta pÃ¥ posten. Hoppas nu bara magen hÃ¥ller sig i ordning tills den kommer.
Hon behöver rastas ofta. Det är trångt nu, så det trycker väl på blåsan. Magen är lyckligtvis bra. Jag vågar bara rasta henne i koppel, så hon inte stoppar i sig nåt olämpligt. Något måste väl ha slunkit ner som har förorsakat det här. Har aldrig upplevt något liknande. Undrar hur två ultraljud och en röntgen och hennes dåliga tillstånd kan ha påverkat valparna. Undrar hur hon ska orka med en valpning. Bäst vara beredd på, att det kanske inte blir så bra. Det går en dag i taget. Har alldeles glömt, att det snart är jul.