Jag var tvungen vänta med flytt av valparna till kökshagen tills sotaren varit här i dag. Tibbarna var så klart vansinniga på sotaren när han klättrade uppför stegen utanför fönstret. Inte precis en lugn början på en ny miljö för små valpar. Flytten blev nu inte så lugn ändå, för Gia var ettrig på Bessie. De andra brydde hon sig inte om. De har ju rykt ihop då och då. Bessie ska stanna här livet ut, så går det inte bra i fortsättningen, blir det så småningom Gia som måste få ett nytt hem. Men den dagen, den sorgen.
Här har lugnet lagt sig. Gia äter,  och valparna har hittat sina favoritplatser. Nu återstår att se om Gia kan rastas samtidigt med de andra vuxna. Tills nu har jag vallat Gia ensam på rastning.
Det här hörnet blev populärt. Och Gia kan fly upp på stolen om hon vill. Har ställt dit en skamfilad en, för små valptänder lär väl bita i stolsbenen. Jag brukar ha en gammal fåtölj, men den är tung, så det fick bli så här denna gång.