Jag tänkte sätta ut ett porträtt av Gia, men fick fram ett med så bedjande uttryck, att det stack till i hjärtat, så det får bli utan bild. Det är inte lätt att lämna en kär tibbe jag haft sedan jag hjälpte henne till världen, men hon har fått ett bra hem hos ett pensionärspar. Husse skrev att hon är helt fantastisk, och han tror inte hon längtar tillbaka. Jag lät annonsen vara kvar ett tag på SSTS hemsida, för Gia är ju ganska livlig, ifall de skulle tycka hon var för jobbig och ångra sig, och ytterligare tre pensionärer har hört av sig efteråt, som jag fick skicka vidare. Nu har jag inte hört något om Gia på ett bra tag, och jag antar att inga nyheter är goda nyheter, men skulle bli så glad för ett livstecken därifrån då och då.
En av anledningarna till flytten var det spända läget mellan Gia och Bessie, som till och frÃ¥n resulterade i slagsmÃ¥l. Bessie har levt upp sedan Gia for, och fick t.o.m. ”rus” i dag, ett uttryck jag använder när de rusar runt, runt i hela hagen i en väldig fart. SÃ¥ roligt att titta pÃ¥. Man kunde inte tro, att hon blir 8 Ã¥r i december. Nu fÃ¥r kvarvarande tibbar mer av matte ocksÃ¥. Gia ville alltid vara medelpunkten. Det fÃ¥r hon helt nu. Tänker pÃ¥ henne ofta.