Här har vi just vikit av från grusvägen in längs Dammsjökanalen. Nalle, Enya och Bessie väntar. Lika grått och disigt i dag. Minidugg som inte syns, men känns som en fuktig smekning i ansiktet.
Torpet vid Dammsjön, numera fritidsbostad, men en tid på världen dagligdags bebott . Idylliskt läge. Jag vågar inte ha tibbarna lösa här, för som synes finns här får, som nyfiket betraktar oss.
Inte precis en vanlig syn så här års. Små kantareller som tittat upp vid vägkanten i det blida novembervädret.
Hemkomna kurar Enya ihop sig på min säng och myser, medan jag fixar fotona vid datorn.