Så här såg det ut 22/2 -08 i rasthagen. Det var alltså lite tidigare då. I år är snötäcket tjockare, så islagret kommer också att vara det. Än är det tilltrampad snö, som blir hårdare och hårdare för varje dag. Men det går att skotta bort högar än så länge. Men när det blir som på bilden, sjunker de ner och fryser fast. Och då går det för resten inte att försöka balansera i halkan, utan jag får vänta tills islagret smält bort, och kratta upp allt som gömts i is och snö, gammalt och nytt.
Det syns på tiken närmast hur halt det är när hon går. Det måste nästan vara Enya, knappt igenkännlig, pälslös som hon är efter sin höstkull då. I stilig pose står Juni, som fått syn på något.
I morse var det -15, men med strålande sol från klarblå himmel blev det plus på solsidan, minus på skuggsidan mitt på dan, och fortsatt utmärkt sparkföre. Grå blankis på vägen in till byn. Jag var glad jag inte hade ärende in. Min lilla jötulkamin fick sig en brasa på morgonen, till glädje för tibbarna, som ligger runt omkring. Huset, som varit en gammal skogsbarack, är nämligen inte speciellt välisolerat.
I morgon är det mars, och räknas väl som vårmånad, men än är det nog på gränsen till vinter. Jag väntar på den riktiga våren. Jag väntar också på Jennas nedkomst. Jag går i väntans tider.