I dag har det varit en ljuvlig dag. Tack vare minusgrader om nätterna, är det fortfarande sparkföre på vägarna och ännu osandat åt två håll. Mindre trevligt att ta sig med bil in till Nykroppa. I dag sken solen, och där den ligger på blir det dagsmeja, men än skär inte medarna igenom. Jag tog hela tre turer, med tre, två och till sist en tibbe i koppel. Alla vuxna. Det är redan minus ute, så det går säkert att åka i morrn också.
Valparna kan vara ute längre stunder nu, när vädret är fint. Men det räcker inte för att göra slut på deras energi, som verkar outsinlig. Det är så jag blir matt i stället. Jag har även börjat koppelträna dom, och det gick jättebra med Ava, men Junis båda hade jag önskat hjul till under tassarna, eller kanske snarare medar. Det dröjde nog dryga 50 meter, innan dom kom på, att det faktiskt går att trava, i stället för att spjärna emot. Det hjälpte inte, att mamma Juni gick före.
Mammorna har kommit i sista fällningsstadiet, när även täckhåret ryker. Dom är mindre vackra, snällt uttryckt. Det hjälper inte att kamma och borsta. Hälften kommer på golvet ändå. Esso är inte förtjust i dammsugaren, så honom brukar jag få gå ut och bära in långt efter det att jag slutat.
Nu börjar man ana slutet på vintern. 17.33 och fortfarande bara skymning. Underbart! Tänk, två månader tillbaka hade det varit mörkt i två timmar redan. Snart har man överlevt en vinter till.