Grovarbete

Eftersom det alltid är en stor sjö, ibland isbelagd, vid snösmältningen om vårarna, och plaskblött vid regnväder om somrarna, i nedre delen av rasthagen, beslöt jag mig för att dränera där. Där har tidigare gått ett dike, men det flyttade jag, och fyllde igen det gamla med grästorvorna från det nya. Det blev för tätt.

Dräneringsgrop 1

Alltså satte jag i gång och grävde bort grästorvor, c:a 2 meter långt och ganska brett. Stängslade in det för att inte tibbarna skulle gräva i leran.

Dräneringsgrop 2

Här har jag nästan grävt klart. Flera omgångar lera uppgrävt och bortforslat. Sista lagret lera tungt och vått så jag fick skrapa det av spaden. Djupet räckte mig till knäna.

Dräneringsjord 1

Grästorvor och jord/lera forslade jag  och stjälpte ur mellan ett par holmar. Det är flera dagars arbete. Jag orkar ju inte ta full skottkärra. Jag måste tillstå att jag flera gånger önskade att jag haft tillgång till en stark gubbe.

Dräneringsjord 2

Samma från ett annat håll. Det värsta är, att detta måste jag köra väck någon annanstans senare. Inget jag ser fram emot.

Dräneringsgrop 3

Här har jag börjat fylla i med sten jag hade tillgängligt på gården. Tog skottkärran och hämtade mer ur ett dike, utan att det märktes någon skillnad. Började förstå vilket sisyfosarbete jag åtagit mig. Skulle nog inte ha grävt fullt så djupt.

Dräneringsgrop 4

Alltså tog jag bilen och körde några vändor längs småvägarna och lassade i sten från diken i  bagageutrymmet. Kärrade det sen från bilen till gropen. Hjälp, hur mycket sten kan den svälja. Långt upp till kanten än. Puh!

Dräneringsgrop 5

I dag har jag kört två vändor till en f.d. grusgrop, plockat bagage och säten fulla. Helst med stora stenar som jag behöver två händer för att lyfta. Knappt det syns nån skillnad, eller hur? Jag måste fortsätta, fylla nästan ända upp, sen sand, sen jordtorvor, sen sand igen, och hoppas gräset rotar sig före vintern. Men nu vet jag inte var jag ska hitta fler stenar, och har inte den minsta lust. I morgon utlovas regn hela dagen, så då blir det en liten respit. Behövligt, för ryggen har skickat varningssignaler. Tråkiga bilder, men jag ville föreviga mitt tokiga infall att dränera.

Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.