Jag har föresatt mig att försöka tänka positivt, hur än dagen ter sig. Men det är med viss svårighet jag lyckas, när det det för fjärde morgonen i rad regnar, och jag sömndrucken ska kånka ut valparna nerför en av regnet snorhal trappa. Snart är de för stora att ta tre i famnen, och då blir det tre vändor. Men det duggar bara, och jag kan gå, det är det positiva. Men lite irriterad må jag väl få vara över tingens ordning. Gräset i hagen är grönare än nånsin, av regn och tibbarnas gödsling, och jag kan inte hjälpa, att jag längtar efter nästa solskensdag, när jag kan klippa och valparna kan vara ute längre stunder.
När de bara ska göra ifrån sig och jag har annat för mig inne, är det den mindre hagen i den stora de får vara, annars måste jag vara med. I går under ett uppehåll sprang de som vildingar runt hela hagen. Lite ängsligt är det med muren. Om en är nedanför är det risk att en valp störtar rakt ut i luften och då kan det ju hända olyckor. Jag försöker visa dom att de måste gå till änden, där det finns backe ner.
Det var besvärligt att klippa gräset pÃ¥ snedden i en ganska brant lutning, och ”stenoman” som jag är och tycker om att bygga med stenar, jobbade jag fyra somrar med att fÃ¥ en terassmur. För smÃ¥valpars del hade backen varit bättre. Sen bor jag ju i skogen, och här finns rovfÃ¥glar som med lätthet skulle kunna slÃ¥ ner pÃ¥ en valp . Bäst att passa dom.
Muren en junidag för någon sommar sedan. Jag har satt sedum i olika färger i mellanrummen mellan stenarna, men naturen hjälper även till med blåklockor, styvmorsvioler, och de små vita till vänster som jag inte kan namn på. Tyvärr kommer det även gräs, om jag inte passar ordentligt.
