Strömkarlens kennelblogg

Min son tillika webmaster, har flyttat min blogg till en annan domän, och det går tyvärr inte att få in bilder hit än. Måste då bara helt kortfattat berätta, att lördagen var otrolig. Inte för egen del, för jag vände hem från Västerås med en slät etta på Juni, men för Lyngtunet, som ställde Milo sista gången i valpklass, och blev BIG-valp. GRATTIS!

Och för Tony och Lionel som ställde Enyas son och döttrar på Welks, där Avigdor Elfred vann Puppy Class och cert, A. Evangeline vann Junior Class, Cert och BIR, syster A. Elvira vann Puppy Class. Congratulations! Utförligare när jag kan sätta dit bilder.

Att det ska vara så svårt att fotografera valpar. Hela tiden ville de sno runt, så bara rumporna kom med. Här är de båda sobla flickorna.

Och här är pojken, det lilla man nu kan se, helt omöjlig attt få still,  och den röda flickan. Dom är mycket sötare live, måste jag säga.

Men den första delen, som kan komma med bakslag. Men länge än ingen gräsklippning eller kliande myggbett. Allt ligger framför, vår i blom och hela sommaren. Nästan bäst nu. Sen är allting över innan man hunnit reflektera över det.

Hade för en gångs skull lagat en god middag. Tar vinglaset med ut efteråt och sitter en stund på en mossig sten i trädgården. Solen värmer så skönt. Himlen är blå med bara enstaka vita skyar. Snö bara kvar i djup skugga och diken.

Glaset är ett underbart Iittalaglas, kupigt och med plats för vin i skaftet, heter det så månne, och ser ut som gjort av is. Fick två en gång på en utställning i Finland. Nordisk konst när den är som vackrast.

Vad kommer här näst…Just nu bryr jag mig inte, bara njuter. För det är vÃ¥r, äntligen vÃ¥r.

Jesse, här 8½ Ã¥r. Han är efter Multichampion Seduhin Whaiate Marama, finskfödd men danskägd, undan S Ch Strömkarlens Ambrosia. Jag fick tillbaka honom, och eftersom han inte skulle gÃ¥ ihop med andra hanar, ställde Charlotte Laning Vrethammar upp med tillfälligt hem tills jag hittade ett varaktigt. Där bor redan tvÃ¥ tibbar, en frÃ¥n USA, och sÃ¥ lilla S Rainbow In The Dark, Ronja, och ett gäng Old Smuggler’s bearded collies, som är Charlottes huvudras. Jag undrade om inte Jesse kunde fÃ¥ stanna för gott, men nej, hon skulle inga hanar ha.

Men Jesse ville annorlunda. Han visade med stor kärlek, att han adopterat Charlotte som sin matte, följde henne vart hon gick,  sov tätt intill på natten, och dansade runt av glädje om hon varit hemifrån och kom tillbaka. Hon kapitulerade inför denna charmoffensiv, och en dag fick jag mail: Han får stanna. Åh, så glad och lycklig  jag blev. Bättre kan han inte ha. Det är som om han alltid bott här, säger hon, och tycker det är märkligt att han så funnit sig till rätta vid sin ålder. Tack, snälla, rara Charlotte för att han fått ett hem hos dig!

Jesse har tre kullar efter sig, den senaste så länge sen som 2006. Jag tänker pröva honom i avel, och skulle någon vilja försöka med en ögonlyst, trevlig tik av fin kvalitet, är språnget gratis, om han minns hur man gör. Han ska givetvis ögonlysas först. Han finns i Jönåker. Jesse har 1 cert och flera CK från ungdomen, och kommer att ställas lite i veteranklass bara han blir mera tränad. Jag håller tummarna.