Tiden går. Efter många sorger och bekymmer är nu Bessies valpar två veckor, och har öppnat ögonen. Men jag har ingen som kan hålla upp dem så det syns, så det får bli så här. En är mindre, men han är också pigg och energisk, så jag tror jag kan andas ut nu.
Hälsning från Lyngtunet med en vältränad, välskött Milo, Strömkarlens Rising Sun. Honom blir det intresant att följa.
En inte lika vältränad bror, Nalle, Strömkarlens Rolling On The River, med en  päls som ger matte grå hår. Ja ännu gråare förstås. Men det ska väl bli ordning på den också, vad det lider. Fast för dagen är det lite väl mycket av varan.
Mmm, så söta. Fram med kameran och klick!
Jag kunde inte motstÃ¥ att fota valparna när dom diade, fast alla ”diabilder” ser ju nästan likadana ut.
