I dag är Enyas valpar 2 veckor. Ögonen har öppnats. Men det syns förstås inte på bilden när de sover. Den lilla till vänster hade öppnat sina ett par dar före de andra. Fortfarande bara äter och sover dom, men en hade lyckats ta sig över kanten och ramlat ur, så nu är BIA-bädden borttagen, och utrymmet större. Lite svårare att hitta mamma då. Får hjälpa till i början.
I mitten Kelly, Strömkarlens Claudia, fångad i språnget.                 Foto: Sara.
Kelly samägs av P’zazz och Sidenvägen, där hon bor numera. Kommunen har iordningställt en jättestor rasthage, där de kan leka av sig, men ett fint strövomrÃ¥de finns ocksÃ¥ i närheten. Tack Katarina, för att du tar väl hand om henne.
Bessie fick feber, så i går fick jag dra till Karlskoga. Ultraljudet visar en eller två efterbördar som är kvar. Så det blir värkspruta, penicillinspruta, febernedsättande spruta, och så är vi där ett par timmar medan det rinner ur gegga. Bessie tar det hela väldigt lugnt, och valparna diar då och då och sover en stund emellanåt. Vi vänder hemåt med recept som jag snabbt löser ut i förbifarten i Storfors. Där är sällan nån kö.
Bessie sköter sina tre pojkar omsorgsfullt. Nu lämnar jag den här valpningen bakom mig, och ser framåt. Enyas fyra växer och frodas, och Bessies börjar knubba på sig. Dags att börja fundera på namn.
I går födde Bessie sina valpar. Jag blev tagen på sängen, för jag hade inte väntat dom förrän bortåt 1 april. Mindre lyckad utgång. Av sex valpar återstår tre stycken svarta hanar. Det är så svårt att mista små nyfödda valpar. Känns så grymt. Men det ser bra ut med pojkarna som blev kvar, och Bessie sköter dom fint.
